Då har byteskarusellen påbörjats.
Lägenheten det blev är denna
SPÄNNANDE!
måndag 31 januari 2011
söndag 30 januari 2011
Det här med genus
Läser en bok som heter "Jämställt språk" och jag känner att mitt intresse och fascination gällande det sociala könet kommer tillbaka. Under en period har jag känt mig småkvävd i "rosa strumpor vs blå strumpor" och "om hon klär sig så där får hon väl räkna med att saker händer", dvs maktlöshet och frustration. Vad spelar det för roll att prata om genus när vi den offentliga debatten inte verkar komma längre än till färgen på kläder? Att en kvinna som blir våldtagen får skylla sig själv?
I boken talas det om värderingen av kvinnors och mäns språk. Att om vi vet att det är en kvinna som framför en åsikt värderar vi den längre än om en man gör det. Vilket blir väldigt tydligt i vissa exempel, tex dagens irritationsobjekt nummer ett, frasen "men ni är bara avundsjuka". Frasen kommer från en man och riktar sig till en kvinna som uttalat sig negativt om en annan kvinnna. Vad kvinnan säger i sin kritik är sekundärt, huvudsaken är att det är en kvinna som säger det till en annan kvinna. Som jag har förstått det finns det inget jag kan säga i den situationen utan att framstå som "avundsjuk", vilket är lite frusterande.
Historien bakom detta är att kvinnor aldrig kan hålla sams och alltid hugger varandra i ryggen, vilket jag håller med om förekommer mer hos kvinnor än hos män, MEN att ta ifrån alla kvinnor rätten att kritisera medlemmar inom sitt eget kön anser jag vara ett billigt maktknep. Varför inte svara på kritiken istället? Det är ju vad som sker om en man kritiserar en man? Varför ska den avfärdas? Där tror jag det ryms mycket mer än vad vi vill se, exemeplvis att en kvinna anses vara irrationell, hysterisk, fånig och löjlig när hon framför irritation, ilska eller upprördhet. Varför bemöta irrationell fånig kritik när man "vet" att alla kvinnor är avundsjuka på andra kvinnor?
I boken talas det om värderingen av kvinnors och mäns språk. Att om vi vet att det är en kvinna som framför en åsikt värderar vi den längre än om en man gör det. Vilket blir väldigt tydligt i vissa exempel, tex dagens irritationsobjekt nummer ett, frasen "men ni är bara avundsjuka". Frasen kommer från en man och riktar sig till en kvinna som uttalat sig negativt om en annan kvinnna. Vad kvinnan säger i sin kritik är sekundärt, huvudsaken är att det är en kvinna som säger det till en annan kvinna. Som jag har förstått det finns det inget jag kan säga i den situationen utan att framstå som "avundsjuk", vilket är lite frusterande.
Historien bakom detta är att kvinnor aldrig kan hålla sams och alltid hugger varandra i ryggen, vilket jag håller med om förekommer mer hos kvinnor än hos män, MEN att ta ifrån alla kvinnor rätten att kritisera medlemmar inom sitt eget kön anser jag vara ett billigt maktknep. Varför inte svara på kritiken istället? Det är ju vad som sker om en man kritiserar en man? Varför ska den avfärdas? Där tror jag det ryms mycket mer än vad vi vill se, exemeplvis att en kvinna anses vara irrationell, hysterisk, fånig och löjlig när hon framför irritation, ilska eller upprördhet. Varför bemöta irrationell fånig kritik när man "vet" att alla kvinnor är avundsjuka på andra kvinnor?
fredag 28 januari 2011
Bio iaf
Något ska jag iaf unna mig den här månaden och det får bli bio med E2. WOHO!
E2, vad ska vi se? Vi har ju en fantastisk tradition av briljanta filmval. Ska vi fortsätta den linjen? Kollade vilka filmer som går i 3D, vilket alltid är skoj;
- Megamind på svenska
- Narnia
- The Green Hornet
- Tron Legacy
- Och till sist den jag röstar på! Yogi Björn på svenska
Vad säger vi E2?
Jag tror mest på den här om jag ska vara ärlig. När är det fel med något romantiskt?
E2, vad ska vi se? Vi har ju en fantastisk tradition av briljanta filmval. Ska vi fortsätta den linjen? Kollade vilka filmer som går i 3D, vilket alltid är skoj;
- Megamind på svenska
- Narnia
- The Green Hornet
- Tron Legacy
- Och till sist den jag röstar på! Yogi Björn på svenska
Vad säger vi E2?
Jag tror mest på den här om jag ska vara ärlig. När är det fel med något romantiskt?
Trööök
Efter många månader av att jag bara preciiiis gick runt fick jag nu lön. En bra lön. Men vet ni vad? Den försvinner välans snabbt trots det. För nu kan jag göra de här inköpen jag inte kunnat tidigare. Jag kan betala tillbaka skulder och boende i New York, jag kan köpa nattljusolja och proteinpulver samt att jag kan fixa inbjudningar till kalaset.
Sååååå trååååååkigt. Kul att köpa PMS-knark istället för en fin klänning tex. Jag blir så FÖRBANNAD! Dumma dumma kropp.
Sååååå trååååååkigt. Kul att köpa PMS-knark istället för en fin klänning tex. Jag blir så FÖRBANNAD! Dumma dumma kropp.
torsdag 20 januari 2011
Tortyr
Min chef har en cd-spelare med ca 100 skivor. Denna slås på efter frukost och går sen hela dagen.
Musiken är rätt blandad med betoning på 60-tal och 80-tal. Dvs inte riktigt min grej (men jag tror det ligger någon blandskiva från 80-talet i den eftersom jag igår fick höra Ebba Gröns "vad ska du bli?" och liksom mådde bra ett par minuter) och min kollega som är typ hårdrockare brukar beklaga sig över att hon sitter och trallar på Tomas Ledin i bilen på väg hem. Dvs det här är hjärntvätt.
Hatobjekten är:
1. Robert Wells.
2. Robert Broberg ( blir ju inte bättre när jag bara får upp den här grejen på joootooob så fort jag hör hans jävla röst)
3. Beach Boys
4. Tomas Ledin
Sedan finns det bubblare i form av någon skränig italiensk låt där sångerskan låter som en påkörd bäver och Eros Ramazotti.
Sedan har vi specialaren Björn Skifs. Min chef ÄLSKAR Björn Skifs. Det är så illa med hjärntvätten at tmin hjärna ligger och sjunger "Kraaaaaama dig..." om jag har problem att sova. Hysteriskt underhållande för er, mer skrämmande för mig.
Lyssna och njut
Musiken är rätt blandad med betoning på 60-tal och 80-tal. Dvs inte riktigt min grej (men jag tror det ligger någon blandskiva från 80-talet i den eftersom jag igår fick höra Ebba Gröns "vad ska du bli?" och liksom mådde bra ett par minuter) och min kollega som är typ hårdrockare brukar beklaga sig över att hon sitter och trallar på Tomas Ledin i bilen på väg hem. Dvs det här är hjärntvätt.
Hatobjekten är:
1. Robert Wells.
2. Robert Broberg ( blir ju inte bättre när jag bara får upp den här grejen på joootooob så fort jag hör hans jävla röst)
3. Beach Boys
4. Tomas Ledin
Sedan finns det bubblare i form av någon skränig italiensk låt där sångerskan låter som en påkörd bäver och Eros Ramazotti.
Sedan har vi specialaren Björn Skifs. Min chef ÄLSKAR Björn Skifs. Det är så illa med hjärntvätten at tmin hjärna ligger och sjunger "Kraaaaaama dig..." om jag har problem att sova. Hysteriskt underhållande för er, mer skrämmande för mig.
Lyssna och njut
onsdag 19 januari 2011
Förbud och annat trams
De senaste dagarna har jag eldat upp mig för ett speciellt fenomen, jag väljer att kalla det "sekttänk".
Vi kan börja med håret. Jag hittade lockig.se för ett tag sedan. Där finns ett forum där man pratar om balsammetoden. Istället för att tvätta håret med schampo använder du balsam. Det finns lite regler rent kemiskt för att det här ska fungera. Inom samma forum hänger folk som bara tvättar med ägg, äppelcidervinäger osv.
I min värld fungerar det så här: " OK, fascinerande...vore kul och testa om det fungerar. E1 gillar det så jag gör ett försök. Blir det inte bra finns det ju andra knep"
I "sekttänket" är det mer "OMG TVÄTTAR DU HÅRET MED SCHAMPO IBLAND, ÄR DU INTE HELT FRISK?!" dvs gör man inte enligt sektens regler är man komplett galen och i det här fallet kommer håret bli skadat, falla sönder och explodera. Minst.
Sedan har vi kost. Jag vet inte hur många jäkla bloggar och forum där jag läser om människors samvetskval då de har "fuskat". En kvinna BAD OM URSÄKT för att hon drack ett glas cola när hon hade huvudvärk, tyckte det var mer effektivt än migränmedicin. Observera att detta är kosthållning som ska förändras permanent inte typ flygvärdinnedieten som är över efter ett par dagar. Sedan sitter resten av forumsdårarna och hetsar i stil med "Ja, ibland trillar man dit men det är abra att bita ihop osv" för att se och erkänna hennes enorma klavertramp.
Min kompis S berättade om en pappa som under ett föräldramöte på dagis skällde på personalen som enligt honom lät barnen leka alldeles för mycket. I förskolan går man för att lära sig saker utifrån den pedagogik man valt. Banne mig!
Vad äääär det här för människor?! Hur tänker de?! Jag kan komma hem till en vän som serverar pasta och inte ens tänkt att det är sådant jag inte äter. Inte börjar jag vifta runt och bah: "MEEEEEEEEEEEEEEEN GUUUUUUUUUUUUUUUUUD ÄTER DU PASTA?!" utan jag äter en trevlig middag med en kär vän och gillar läget. Det är ju vad jag äter generellt som räknas...inte en middag av sju möjliga.
Varför denna dramatik? Varför inte chilla lite och ta det som det kommer? Barn dör inte av att se lite på TV, håret lossnar inte för att du behövde använda schampo och du blir inte fet av att gilla att käka en glass ibland.
Vi kan börja med håret. Jag hittade lockig.se för ett tag sedan. Där finns ett forum där man pratar om balsammetoden. Istället för att tvätta håret med schampo använder du balsam. Det finns lite regler rent kemiskt för att det här ska fungera. Inom samma forum hänger folk som bara tvättar med ägg, äppelcidervinäger osv.
I min värld fungerar det så här: " OK, fascinerande...vore kul och testa om det fungerar. E1 gillar det så jag gör ett försök. Blir det inte bra finns det ju andra knep"
I "sekttänket" är det mer "OMG TVÄTTAR DU HÅRET MED SCHAMPO IBLAND, ÄR DU INTE HELT FRISK?!" dvs gör man inte enligt sektens regler är man komplett galen och i det här fallet kommer håret bli skadat, falla sönder och explodera. Minst.
Sedan har vi kost. Jag vet inte hur många jäkla bloggar och forum där jag läser om människors samvetskval då de har "fuskat". En kvinna BAD OM URSÄKT för att hon drack ett glas cola när hon hade huvudvärk, tyckte det var mer effektivt än migränmedicin. Observera att detta är kosthållning som ska förändras permanent inte typ flygvärdinnedieten som är över efter ett par dagar. Sedan sitter resten av forumsdårarna och hetsar i stil med "Ja, ibland trillar man dit men det är abra att bita ihop osv" för att se och erkänna hennes enorma klavertramp.
Min kompis S berättade om en pappa som under ett föräldramöte på dagis skällde på personalen som enligt honom lät barnen leka alldeles för mycket. I förskolan går man för att lära sig saker utifrån den pedagogik man valt. Banne mig!
Vad äääär det här för människor?! Hur tänker de?! Jag kan komma hem till en vän som serverar pasta och inte ens tänkt att det är sådant jag inte äter. Inte börjar jag vifta runt och bah: "MEEEEEEEEEEEEEEEN GUUUUUUUUUUUUUUUUUD ÄTER DU PASTA?!" utan jag äter en trevlig middag med en kär vän och gillar läget. Det är ju vad jag äter generellt som räknas...inte en middag av sju möjliga.
Varför denna dramatik? Varför inte chilla lite och ta det som det kommer? Barn dör inte av att se lite på TV, håret lossnar inte för att du behövde använda schampo och du blir inte fet av att gilla att käka en glass ibland.
tisdag 18 januari 2011
Kattjävlar
Jag har ett slappt jobb, kan absolut inte säga ngt annat. Börjar sju men behöver inte göra något förrän tidigast tio. Chefen beställer väckning till halv tio varje dag men när hon faktiskt väljer att kliva upp då har aldrig inträffat.
Nåja.
Hon har fem katter. Ja fem. Ungefär tre för många skulle jag säga med tanke på lägenhetens storlek. Eller ja, två katter ser man aldrig. Vilket är tacksamt då de är det absolut tråkigaste djur jag träffat. Vill inte bli vidrörda, leker aldrig osv.
Sen har vi tre katter som har olika mängd raskatt i sig och de är ju roliga på sitt vis istället. En av dem är en jättefin birma. Hane. Precis blivit könsmogen och fungerar väl som vilken tonåring som helst och tänker enbart "ligga, ligga ligga". Sen har vi den han vill ligga med som inte ens fattat hon är könsmogen utan ligger och snuttar på saker. Hon skildes alldeles för tidigt från sin mor då hon drog eller något liknande, därav allt detta snuttande. Intressant att se birman jaga efter henne som den hysteriskt förälskade skunken från looney tunes.
Sen har vi den sista katten. Extremt snäll men har något är fel på synen. Missar i avståndsbedömningen och kan inte äta saker från golvet. Iof kan hon knappt äta saker man håller i luften heller. Fattar inte hur hon ska vrida huvudet.
En annan aspekt är att birman brölar på morgonen och väcker chefen, vilket betyder att jag måste börja slava. Horrbibelt!
Nåja.
Hon har fem katter. Ja fem. Ungefär tre för många skulle jag säga med tanke på lägenhetens storlek. Eller ja, två katter ser man aldrig. Vilket är tacksamt då de är det absolut tråkigaste djur jag träffat. Vill inte bli vidrörda, leker aldrig osv.
Sen har vi tre katter som har olika mängd raskatt i sig och de är ju roliga på sitt vis istället. En av dem är en jättefin birma. Hane. Precis blivit könsmogen och fungerar väl som vilken tonåring som helst och tänker enbart "ligga, ligga ligga". Sen har vi den han vill ligga med som inte ens fattat hon är könsmogen utan ligger och snuttar på saker. Hon skildes alldeles för tidigt från sin mor då hon drog eller något liknande, därav allt detta snuttande. Intressant att se birman jaga efter henne som den hysteriskt förälskade skunken från looney tunes.
Sen har vi den sista katten. Extremt snäll men har något är fel på synen. Missar i avståndsbedömningen och kan inte äta saker från golvet. Iof kan hon knappt äta saker man håller i luften heller. Fattar inte hur hon ska vrida huvudet.
En annan aspekt är att birman brölar på morgonen och väcker chefen, vilket betyder att jag måste börja slava. Horrbibelt!
söndag 16 januari 2011
En teori
Jag börjar misstänka att mitt mående blir sämre strax innan mens. Gjorde den kopplingen häromdagen efter en fruktansvärd vecka där jag hade ångest på helt nya nivåer. Ville i det närmaste klösa loss min hud för att komma bort från mig själv.
Jag hade ingen anledning till att vara så dålig som jag var. Det mesta börjar lösa sig bit för bit och jag har en plan för framtiden som inte känns helt orimlig. Sedan kom mensen och jag började fundera på om det kunde finnas något samband.
Jag har aldrig haft "humör-PMS" i större utsträckning än att jag varit lite småledsen och trött. Jag är mer typen med silikonbröst (lite svullna och hårda om vi säger så), kramper och kallsvettas av att det gjort ont. Däremot har jag flippat totalt när jag ätit minipiller. Bölat ögonen ur mig och haft ganska stor ångest.
Började googla lite för att se om ångest kunde bli värre vid PMS, vilket inte kändes helt orimligt eftersom det onekligen påverkar humöret och jag är lite "skör" i grunden.
Det jag hittade var något som kallas PMDD, vilket jag självklart känner igen mig i (som alltid med självdiagnoser). Lite info
Frågade Mr Gym om han märkt några sådana tendenser och han sa att han hade tänkt på det, men vi var väl bägge rätt eniga om att det har varit perioder där mitt grundmående varit så illa att eventuella cykler varit svåra att se.
Ska till en läkare inom gynekologi nu på torsdag av en ren slump. Ska passa på att prata med honom om det och om det finns möjlighet att få testa SSRI- preparat för att se om de hjälper. Har läst lite brittiska studier där man jämfört effekten av sådana och diverse naturläkemedel och tyvärr verkar de vara de mest effektiva. Jag äter exempelvis redan extra Omega- 3 och nattljusolja samt har slutat äta kolhydrater i större mängder, vilket är den första rekommendationen man gör. Jag har ingen smärta vid mens längre så delvis har det hjälpt men det verkar ju inte fungera på humöret.
Det är jobbigt om det är så, men som det är nu går det inte. Relationen till Mr Gym blir lidande eftersom jag på sätt och vis tappar begreppen om rättvisa och förnuft. Det är som en svart gardin dras ner och allt han säger är:
1. Elakt
2. Kränkande
3. Fördummande
Gick ingenom SMS och MSN för att se på historiken och försöka spåra mönster. Vilket inte är smickrande. Det är som att läsa en främlings texter. En främling som beter sig som en dåre. Mr Gym har tagit mycket stryk om man säger så.
Pratade idag med honom om just detta, att jag skulle aldrig klandra honom om han lämnade mig för att han inte orkade med mina humörsvängningar. Han sa att det är OK eftersom jag någonstans inte menade det jag höll på med men att det inte var kul alla dagar.
Det är i det här läget jag känner att jag kanske ska vara singel för resten av mitt liv. Eller iaf tills jag fixat huvudet så mycket att jag kan vara den där tjejen som inte behandlar sin partner som en påse skit. E1 sa dock något klokt när vi pratade om det idag, att jag ska se mig som något värdefullt som berikar hans liv och inte en cancersvulst som han gör allt för att bli av med.
Jag glömmer bort det den delen av relationen. De dagarna när jag faktiskt mår bra och kan visa den jag egentligen är och hur kär jag är i honom. Hur lycklig jag blir av honom. Hur fin han är och visa att jag ser allt jag gör för mig. Kunna byta fokus från att vara den där jävla kärringen som tar upp all plats i relationen och sprider ångest och ilska till att vara den som bara vill ligga och kramas utan att må dåligt.
Jag är faktiskt inte världens sämsta flickvän. Och det här är inte mitt fel.
Ska försöka komma ihåg det.
Jag hade ingen anledning till att vara så dålig som jag var. Det mesta börjar lösa sig bit för bit och jag har en plan för framtiden som inte känns helt orimlig. Sedan kom mensen och jag började fundera på om det kunde finnas något samband.
Jag har aldrig haft "humör-PMS" i större utsträckning än att jag varit lite småledsen och trött. Jag är mer typen med silikonbröst (lite svullna och hårda om vi säger så), kramper och kallsvettas av att det gjort ont. Däremot har jag flippat totalt när jag ätit minipiller. Bölat ögonen ur mig och haft ganska stor ångest.
Började googla lite för att se om ångest kunde bli värre vid PMS, vilket inte kändes helt orimligt eftersom det onekligen påverkar humöret och jag är lite "skör" i grunden.
Det jag hittade var något som kallas PMDD, vilket jag självklart känner igen mig i (som alltid med självdiagnoser). Lite info
Frågade Mr Gym om han märkt några sådana tendenser och han sa att han hade tänkt på det, men vi var väl bägge rätt eniga om att det har varit perioder där mitt grundmående varit så illa att eventuella cykler varit svåra att se.
Ska till en läkare inom gynekologi nu på torsdag av en ren slump. Ska passa på att prata med honom om det och om det finns möjlighet att få testa SSRI- preparat för att se om de hjälper. Har läst lite brittiska studier där man jämfört effekten av sådana och diverse naturläkemedel och tyvärr verkar de vara de mest effektiva. Jag äter exempelvis redan extra Omega- 3 och nattljusolja samt har slutat äta kolhydrater i större mängder, vilket är den första rekommendationen man gör. Jag har ingen smärta vid mens längre så delvis har det hjälpt men det verkar ju inte fungera på humöret.
Det är jobbigt om det är så, men som det är nu går det inte. Relationen till Mr Gym blir lidande eftersom jag på sätt och vis tappar begreppen om rättvisa och förnuft. Det är som en svart gardin dras ner och allt han säger är:
1. Elakt
2. Kränkande
3. Fördummande
Gick ingenom SMS och MSN för att se på historiken och försöka spåra mönster. Vilket inte är smickrande. Det är som att läsa en främlings texter. En främling som beter sig som en dåre. Mr Gym har tagit mycket stryk om man säger så.
Pratade idag med honom om just detta, att jag skulle aldrig klandra honom om han lämnade mig för att han inte orkade med mina humörsvängningar. Han sa att det är OK eftersom jag någonstans inte menade det jag höll på med men att det inte var kul alla dagar.
Det är i det här läget jag känner att jag kanske ska vara singel för resten av mitt liv. Eller iaf tills jag fixat huvudet så mycket att jag kan vara den där tjejen som inte behandlar sin partner som en påse skit. E1 sa dock något klokt när vi pratade om det idag, att jag ska se mig som något värdefullt som berikar hans liv och inte en cancersvulst som han gör allt för att bli av med.
Jag glömmer bort det den delen av relationen. De dagarna när jag faktiskt mår bra och kan visa den jag egentligen är och hur kär jag är i honom. Hur lycklig jag blir av honom. Hur fin han är och visa att jag ser allt jag gör för mig. Kunna byta fokus från att vara den där jävla kärringen som tar upp all plats i relationen och sprider ångest och ilska till att vara den som bara vill ligga och kramas utan att må dåligt.
Jag är faktiskt inte världens sämsta flickvän. Och det här är inte mitt fel.
Ska försöka komma ihåg det.
fredag 14 januari 2011
Paniksyndrom
Det har jag utvecklat på senaste. Jättehäftigt. Not.
Fick papper av min psyktant om det, så jag tänkte dela med mig lite av min nya visdom:
Det finns lite olika förklaringar till varför vissa har mer ångest än andra. Dels är det den genetiska faktorn som styr vår reaktionsbenägenhet. Detta avgör hur bra man är på att upptäcka faror, vilket i sin tur påverkar hur vi ser på saker som händer runt oss och i vår kropp. I vardagligt tal: "hur känslig man är"
Positiva sidor av att vara "känslig" är att man är lyhörd och kreativ. Tyvärr finns det även en ökad tendens att ha väldigt höga krav på sig själv. Utöver detta är man konflikträdd (ni kan ju redan nu se vilken rackarns soppa det här är?)
Så vi har nu alltså en person som ställer höga krav på sig själv, är konflikträdd (dvs vågar inte berätta om saker som gör denne ledsen/arg/upprörd) och som är väldigt lyhörd. Ingenting denna person gör duger. Punkt. Och att ständigt utsätta sig för krav som inte är rimliga gör att man till slut går sönder.
En liknelse författaren använder är: "Att reagera med ångest inför olika former av känslomässig stress är kanske lika adekvat som att reagera med panik inför en rasande tjur"
Ju äldre vi blir, desto mer ökar kraven. Därför debuterar ångestattacker oftast efter tonåren, tex när man flyttat hemifrån. Ångestattacken får man sällan när det är "skäligt" utan snarare efter man levt i en längre period av stress och livet börjar ordna upp sig. Så länge man lever under sterss/press går all energi åt att överleva men sedan när man "släpper taget" kommer det känslomässiga ikapp.
Fick papper av min psyktant om det, så jag tänkte dela med mig lite av min nya visdom:
Det finns lite olika förklaringar till varför vissa har mer ångest än andra. Dels är det den genetiska faktorn som styr vår reaktionsbenägenhet. Detta avgör hur bra man är på att upptäcka faror, vilket i sin tur påverkar hur vi ser på saker som händer runt oss och i vår kropp. I vardagligt tal: "hur känslig man är"
Positiva sidor av att vara "känslig" är att man är lyhörd och kreativ. Tyvärr finns det även en ökad tendens att ha väldigt höga krav på sig själv. Utöver detta är man konflikträdd (ni kan ju redan nu se vilken rackarns soppa det här är?)
Så vi har nu alltså en person som ställer höga krav på sig själv, är konflikträdd (dvs vågar inte berätta om saker som gör denne ledsen/arg/upprörd) och som är väldigt lyhörd. Ingenting denna person gör duger. Punkt. Och att ständigt utsätta sig för krav som inte är rimliga gör att man till slut går sönder.
En liknelse författaren använder är: "Att reagera med ångest inför olika former av känslomässig stress är kanske lika adekvat som att reagera med panik inför en rasande tjur"
Ju äldre vi blir, desto mer ökar kraven. Därför debuterar ångestattacker oftast efter tonåren, tex när man flyttat hemifrån. Ångestattacken får man sällan när det är "skäligt" utan snarare efter man levt i en längre period av stress och livet börjar ordna upp sig. Så länge man lever under sterss/press går all energi åt att överleva men sedan när man "släpper taget" kommer det känslomässiga ikapp.
torsdag 13 januari 2011
helvete.
det här kommer bli en lång natt.
jag hatar mig själv och allt jag är. och jag kommer aldrig undan.
jag hatar mig själv och allt jag är. och jag kommer aldrig undan.
...
I'm too tired to drive anyway
Anyway right now
Do you care if I stayed?
You can put on your bathing suits
And I'll try to find something on this thing
That means nothing enough
Anyway right now
Do you care if I stayed?
You can put on your bathing suits
And I'll try to find something on this thing
That means nothing enough
Status
OK, nu måste jag seriöst fundera över var min ångest kommer ifrån. Så här dåligt brukar det inte vara i januari utan snarare i februari.
Vet inte om det är flytt, skolan, relationer, jobb, pengar eller något helt annat.
Någon bra idé om hur man räknar ut det?
Vet inte om det är flytt, skolan, relationer, jobb, pengar eller något helt annat.
Någon bra idé om hur man räknar ut det?
onsdag 12 januari 2011
Dagens schema sket sig
Idag var jag hos min psykolog.
Sen skulle jag träffa C för lunch
Sen A för guidning på universitetet för att skriva in mig på min kurs
Sen träna
Sen träffa N för vin och mat
Jag kom iaf till psykologen. Resten blev det inget med. Låg i sängen under täcket och bölade fram till klockan 17. Nu tänkte jag äta mat och börjar grina när jag ska skära upp broccolin.
Som jag sa till min psykolog "Jag är så jävla trött på det här tramset"
Sen skulle jag träffa C för lunch
Sen A för guidning på universitetet för att skriva in mig på min kurs
Sen träna
Sen träffa N för vin och mat
Jag kom iaf till psykologen. Resten blev det inget med. Låg i sängen under täcket och bölade fram till klockan 17. Nu tänkte jag äta mat och börjar grina när jag ska skära upp broccolin.
Som jag sa till min psykolog "Jag är så jävla trött på det här tramset"
måndag 10 januari 2011
Lägenhetsbyte, en utmaning
Nu har äventyret dragit igång på riktigt, dvs byta min enkla boning mot en likvärdig charmant resident i Göteborg.
Tanken är att jag ska plugga där i höst, sjukgymnast, och då ska jag bo med Mr Gym. Och innan någon börjar yla/skrika/gasta om att jag ger upp min lägenhet innanför tullarna så tycker jag vi andas ett par andetag och tänker på "vågar man inte, vinner man inte".
Klart jag är nervös. Vi kanske inte alls tycker om varandra om ett halvår, jag kanske inte klarar av skolan, jag kanske längtar ihjäl mig efter alla fina vänner osv. Men tänk om det blir skitbra? Jag klarar skolan, Mr Gym är en drömprins, jag lär känna massa intressanta människor...hur vet jag vad som är sant om jag inte testar? Allt löser sig.
Nåja. Över till bytet.
Jag har en annons på Blocket där jag önskar minst en 2,5:a på 55 kvm. Döm om min förvåning när massa mail med ETTOR på 47 KVM dyker upp.
En man var och tittade på min lägenhet nu i veckan. Nej, min lägenhet är inte Sveriges största...men han vågade sig knappt in. Han kastade några snabba blickar och sa sedan att jag var välkommen att titta på hans lägenhet när det passade.
I torsdags kom jag ner till Göteborg och allt typ föll över mig. Här ska jag bo...vågar jag chansa att det blir bra? Ska jag ge upp det som är tryggt för ett äventyr som kanske går åt helvete? Samtidigt blir jag lycklig när jag möts i dörren av en leende Mr Gym som vill kramas. Tror det blir kalas.
I fredags gick vi gata upp och gata ner för att titta på lägenheter. Jag förundras över varför folk säljer in sina lägenheter på sättet de gör. När jag är väl där och tittar kommer jag ändå se att 2,5:an inte är mer än en 2:a. Why bother?!
Den här lägenheten är ett av valen;
Nära centralen
Lägenheten har liksom allt. Diskmaskin, tvättmaskin, ett badrum med dels en duschhörna dels ett badkar, en toalett, balkong med utsikt mot en innergård med grillplats, garage i huset och fullhöjds kyl- och frys. 10 minuter till centralen. Praktiskt boende
Den här lägen heten kvalar in pga charm;
Mitt i smeten
Högt i tak. Mitt i smeten. Charmig. Galen planlösning med ingången rätt i köket. En hyresgäst hade tydligen trillat ut genom köksfönstret och brutit ryggen. Möjligheten att skapa något unik. Lägre hyra.
Vi får helt enkelt vänta och se hur det utvecklar sig. Ska få besök om ett par veckor då första alternativet kommer och beskådar underverket som är min lägenhet. Han kanske inte klarar att bo i en etta men vem vet?
Tanken är att jag ska plugga där i höst, sjukgymnast, och då ska jag bo med Mr Gym. Och innan någon börjar yla/skrika/gasta om att jag ger upp min lägenhet innanför tullarna så tycker jag vi andas ett par andetag och tänker på "vågar man inte, vinner man inte".
Klart jag är nervös. Vi kanske inte alls tycker om varandra om ett halvår, jag kanske inte klarar av skolan, jag kanske längtar ihjäl mig efter alla fina vänner osv. Men tänk om det blir skitbra? Jag klarar skolan, Mr Gym är en drömprins, jag lär känna massa intressanta människor...hur vet jag vad som är sant om jag inte testar? Allt löser sig.
Nåja. Över till bytet.
Jag har en annons på Blocket där jag önskar minst en 2,5:a på 55 kvm. Döm om min förvåning när massa mail med ETTOR på 47 KVM dyker upp.
En man var och tittade på min lägenhet nu i veckan. Nej, min lägenhet är inte Sveriges största...men han vågade sig knappt in. Han kastade några snabba blickar och sa sedan att jag var välkommen att titta på hans lägenhet när det passade.
I torsdags kom jag ner till Göteborg och allt typ föll över mig. Här ska jag bo...vågar jag chansa att det blir bra? Ska jag ge upp det som är tryggt för ett äventyr som kanske går åt helvete? Samtidigt blir jag lycklig när jag möts i dörren av en leende Mr Gym som vill kramas. Tror det blir kalas.
I fredags gick vi gata upp och gata ner för att titta på lägenheter. Jag förundras över varför folk säljer in sina lägenheter på sättet de gör. När jag är väl där och tittar kommer jag ändå se att 2,5:an inte är mer än en 2:a. Why bother?!
Den här lägenheten är ett av valen;
Nära centralen
Lägenheten har liksom allt. Diskmaskin, tvättmaskin, ett badrum med dels en duschhörna dels ett badkar, en toalett, balkong med utsikt mot en innergård med grillplats, garage i huset och fullhöjds kyl- och frys. 10 minuter till centralen. Praktiskt boende
Den här lägen heten kvalar in pga charm;
Mitt i smeten
Högt i tak. Mitt i smeten. Charmig. Galen planlösning med ingången rätt i köket. En hyresgäst hade tydligen trillat ut genom köksfönstret och brutit ryggen. Möjligheten att skapa något unik. Lägre hyra.
Vi får helt enkelt vänta och se hur det utvecklar sig. Ska få besök om ett par veckor då första alternativet kommer och beskådar underverket som är min lägenhet. Han kanske inte klarar att bo i en etta men vem vet?
måndag 3 januari 2011
Nådens år 2011
Våra unga hjältar har haft en händelserik tid när året dragit sina första skälvande andetag. Efter en skön och trivsam rekreationsresa till Sälenfjällen var de unga tu på väg hem medelst buss.
Idag är hjältarna glada över att ha överlevt den händelserika resan hem som kan sammanfattas enligt nedan:
- Busschauffören missar att hämta upp passagerarna i Hundfjället och hjältarna skjutsas av en receptionist till Högfjället där bussen väntar.
- På bussen framkommer det att de i detta nu passerar Gustavstorget för tredje gången i jakt på passagerarna från Lindvallen. Som tur är hjälper en ung man honom till rätta.
- Chauffören kör enligt modellen "störst går först" och bussen har felinställd fjädring. Hjältarna befinner sig allt som oftast antingen på väg rätt upp i taket eller djupt ner i sätet.
- Enligt källor på bussen har chauffören redan vänt en gång för att hämta passagerare i Stöten. Tyvärr fanns de redan på bussen, då de tagit en taxi till en annan station på bussens resa eftersom bussen aldrig kom.
- Bakom hjältarna sitter ett par som har panikartade tendenser och ringer till joren för att få chauffören utbytt. Ordet "fitta" yttras varje gång fjädringen sätter in. Dessutom är chauffören tydligen både nonchalant, arrogant och en livsfara. Smätt överdrivet enligt hjältarna. Smått irriterande att lyssna på är en annan tanke hos hjältarna.
- Filmen Sällskapsresan 2 Snowroller citeras flitigt. Bland annat "åh hej" som är ett citat från sekvensen då passagerarna får putta bussen.
- Chaufffören berättar att han aldrig kört i fjällen men att vi kommer köra ikapp.
- I Kläppen åker i runt en del för att hitta passagerare som ska med. Tyvärr orsakar en felsväng vissa problem då det är glashalt och bussen måste backa uppför en backe. Sammanfattningsvis kan hjältarna i efterhand vara tacksamma för den stora snövall som stod i vägen för krondiktet bussen annars skulle dykt ner i. Bussen fastnade helt enkelt. Chauffören är en stark anhängare av principen "gasa loss bussen". Tyvärr fungerar det inte så bra eftersom det nu är ren is under däcken och samtliga får kliva av bussen. Plötsligt visar det sig att ALLA män på bussen vet exakt vad chauffören gör/ har gjort för fel. Tydligen är busskörning på is en vanlig hobby för svenska män.
- Hjältarna och resten av gruppen tränger in sig i ett förråd i närheten för att få lite värme. En ung man får ett samtal från en far som undrar hur resan går:
"Hej pappa! Jag står i ett förråd i Kläppen..."
Till slut kommer bärgaren som dels drar loss bussen men även kör ner bussen till "säker mark". Hjältinnan Jenny muttrar något om att hon hellre vill ha bärgaren som chaufför men icke.
- Tyvärr vet varken chaufföre elelr passagerare om alla är med. Men resan går vidare ändå.
- Resan är tämligen händelselös fram till Sala, då chauffören inte hittar stationen. Hjältinnans bror som får direktsända uppdateringar under resan sammanfattar det fint med "Har inte Sala bara tre gator?!" Även blott tre gator kan orsaka problem vet nu hjältarna!
- Uppsala är nästa destionation och även där börjar det snurras. Tydligen var Willy ingen adevakt station utan chauförren stannade där det passade honom bättre. Uppsala-passagerarna hoppade av utan protester, mest tacksamma att överlevt.
- På Uppsalaslätten lades en högre växel i, samt kängruväxeln. Skakfrekvensen kan jämföras med den hos en allvarlig epileptiker.
Till slut, blott tre timmar sen får hjältarna hoppa av i Stockholm. Mörbultade, trötta, hungriga och lyckliga över att känna stockholmsluften igen vinglade de hemåt och firade med en hamburgare.
Aldrig mer buss till fjällen.
Idag är hjältarna glada över att ha överlevt den händelserika resan hem som kan sammanfattas enligt nedan:
- Busschauffören missar att hämta upp passagerarna i Hundfjället och hjältarna skjutsas av en receptionist till Högfjället där bussen väntar.
- På bussen framkommer det att de i detta nu passerar Gustavstorget för tredje gången i jakt på passagerarna från Lindvallen. Som tur är hjälper en ung man honom till rätta.
- Chauffören kör enligt modellen "störst går först" och bussen har felinställd fjädring. Hjältarna befinner sig allt som oftast antingen på väg rätt upp i taket eller djupt ner i sätet.
- Enligt källor på bussen har chauffören redan vänt en gång för att hämta passagerare i Stöten. Tyvärr fanns de redan på bussen, då de tagit en taxi till en annan station på bussens resa eftersom bussen aldrig kom.
- Bakom hjältarna sitter ett par som har panikartade tendenser och ringer till joren för att få chauffören utbytt. Ordet "fitta" yttras varje gång fjädringen sätter in. Dessutom är chauffören tydligen både nonchalant, arrogant och en livsfara. Smätt överdrivet enligt hjältarna. Smått irriterande att lyssna på är en annan tanke hos hjältarna.
- Filmen Sällskapsresan 2 Snowroller citeras flitigt. Bland annat "åh hej" som är ett citat från sekvensen då passagerarna får putta bussen.
- Chaufffören berättar att han aldrig kört i fjällen men att vi kommer köra ikapp.
- I Kläppen åker i runt en del för att hitta passagerare som ska med. Tyvärr orsakar en felsväng vissa problem då det är glashalt och bussen måste backa uppför en backe. Sammanfattningsvis kan hjältarna i efterhand vara tacksamma för den stora snövall som stod i vägen för krondiktet bussen annars skulle dykt ner i. Bussen fastnade helt enkelt. Chauffören är en stark anhängare av principen "gasa loss bussen". Tyvärr fungerar det inte så bra eftersom det nu är ren is under däcken och samtliga får kliva av bussen. Plötsligt visar det sig att ALLA män på bussen vet exakt vad chauffören gör/ har gjort för fel. Tydligen är busskörning på is en vanlig hobby för svenska män.
- Hjältarna och resten av gruppen tränger in sig i ett förråd i närheten för att få lite värme. En ung man får ett samtal från en far som undrar hur resan går:
"Hej pappa! Jag står i ett förråd i Kläppen..."
Till slut kommer bärgaren som dels drar loss bussen men även kör ner bussen till "säker mark". Hjältinnan Jenny muttrar något om att hon hellre vill ha bärgaren som chaufför men icke.
- Tyvärr vet varken chaufföre elelr passagerare om alla är med. Men resan går vidare ändå.
- Resan är tämligen händelselös fram till Sala, då chauffören inte hittar stationen. Hjältinnans bror som får direktsända uppdateringar under resan sammanfattar det fint med "Har inte Sala bara tre gator?!" Även blott tre gator kan orsaka problem vet nu hjältarna!
- Uppsala är nästa destionation och även där börjar det snurras. Tydligen var Willy ingen adevakt station utan chauförren stannade där det passade honom bättre. Uppsala-passagerarna hoppade av utan protester, mest tacksamma att överlevt.
- På Uppsalaslätten lades en högre växel i, samt kängruväxeln. Skakfrekvensen kan jämföras med den hos en allvarlig epileptiker.
Till slut, blott tre timmar sen får hjältarna hoppa av i Stockholm. Mörbultade, trötta, hungriga och lyckliga över att känna stockholmsluften igen vinglade de hemåt och firade med en hamburgare.
Aldrig mer buss till fjällen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)