Syster yster rekommenderar

Mangon som sprängdes - Mohammed Hanif
Oskuldens arsenik - Dorothy Sayers
Skammens boning - Doris Dahlin
Hotellet i hörnet av bittert och ljuvt - Jamie Ford
Anna Gavalda (vilken som helst av hennes böcker)
Igelkottens elegans - Muriel Barbery
Norwegian Wood- Haruki Murakami
Utrensning - Sofi Oksanen
Från det femtonde distriktet- Mavis Gallant
Cirkeln - Mats Strandberg
Boktjuven - Markus Zusak
I väntan på Mr Pip - Lloyd Jones
Den utstötte - Sadie Jones
Den glömda trädgården - Kate Morton
Tidsresenärens hustru - Audrey Niffenegger
Zarités frihet- Isabel Allende
Kolka - Bengt Ohlsson
Hittebarnet- Katerina Janouch
Stjärnlösa nätter- Arkan Asaad
Det goda inom dig- Linda Olsson
Dödssynden- Harper Lee
För mycket lycka- Alice Munro
Mot ljuset- Elin Boardy
Den hemliga historien - Donna Tartt
Lantliga scener - Amo Oz
Bara någon att straffa - Kristofer Ahlström
En halv gul sol - Chimamanda Ngozi Adichie
Bibliotekskatten Dewey - Vicki Myron

Saknad

Jag hade ett bittert utbrott häromdagen. E2 fick vara den som tog emot mitt "resonerande".

Hur kommer det sig att alla mina ex befinner sig i fungerande relationer? De är sambos, de är förlovade eller gifta. Jag, däremot, verkar samla på människor som behöver lagas. När de väl har blivit lagade eller insett saker, då är de inte någon för mig längre.

Det här är surt. E2 kallade mina relationer för destruktiva och hon har säkert rätt. Men hur gör man annars? Inte som att jag sätter mig och LETAR efter någon att ta hand om. Det bara blir så. Eller som med E1, där vi försökte göra annorlunda och bli ihop med en annan typ än den normala. Problemet då var att vi höll på att döda varandra istället. Hååå. Aldrig blir det bra.

Mr Gym och jag har pratat. Massor. Han har berättat och förklarat. Han har sagt och visat att han förstått allt det där jag längtat efter. Han har insett vilka saker som gjorde att det tog slut och klandrar mig inte längre. Han är inte ens en martyr utan förstår verkligen vad som hände.

Nu ligger jag här och saknar honom. Saknar hans kramar, att prata med honom och allt det fina och bra vi hade.

Jag vill bara ha någon som jag älskar och som älskar mig. Varför är det så svårt för mig?

Bipolär II

Seriöst. Jag vet att jag inte ska ge mig själv diagnoser från nätet men vissa saker är bara fööör träffande:

Bipolär sjukdom förekommer hos en person på hundra. Den börjar vanligen i 20-30-årsåldern men förekommer även hos barn och tonåringar. Depressionerna kan vara av typen melankolisk depression (melankoli), leda till självmord, ha psykotiska inslag som vanföreställningar om egen värdelöshet, anhedoni, hypersomni och blytyngdhetskänsla i armar och ben.

(stulet från psykologiguiden)

Avslut

Mailat med Mr Gym idag. Det känns väldigt bra. Avslutet vi hade var inte värdigt allt bra vi faktiskt haft oss emellan.

Om du vill prata kan du alltid höra av dig. Jag lyssnar mer än gärna.

Mr Gym och jag

Vi har gått skilda vägar. Hur jag känner/mår av detta har jag nog inte kopplat själv än. Håller mig aktiv hela tiden, men försöker reflektera och stanna upp. Sorgen finns där, samtidigt som en tacksamhet över det som faktiskt var vi och det jag tack vare detta utvecklats till.

Jag kommer nog återkomma till det när situationen satt sig och jag kommit insett vad som är upp och ner.

E2 definierade

Berättade om pappas försvinnande för E2. Hon har tydligen likadana föräldrar. Hon liknande dem vid småbarn som nyss lärt sig gå. Man måste ha stenkoll...hela tiden.

Glömde dock

Innan jag och pappa kom till Walter skulle vi passera min lägenhet för att jag skulle släppa av min väska. Eller JAG skulle upp i min lägenhet medan pappa tog ut pengar. Jag lämnar pappa vid Hemköp, springer upp, lämnar väskan och kommer tillbaka. Gissa vad? Jo pappa är BORTA!

Till saken hör att pappa alltid lyckas med det här. När vi bodde i Vallentuna brukade den normala upphämtningsplatsen vara vid Pressbyrån. Förutom när det var pappsen som hämtade. Då kunde det även vara konsumparkeringen eller någon annan icke-avtalad plats. Felet var självklart att personen som skulle bli upphämtad inte stod på rätt plats...

Samma sak nu...pappa gick ju och mötte mig. (misstänker att han tog vägen förbi Hornstull dock, för annars borde jag väl mött honom på vägen?!?) Inte hans fel att jag inte såg mig fel. Sen surade han lite smått. Som en femåring. Igen.

Alltså...min pappa

Min far är en underbar man. Dock något vrickad.

Han bestämde sig för att gå till gudabenådade Walter för att få hjälp med sin axel. Han har haft jätteont länge och värre har det blivit. Stundvis har det varit så illa att han fått hänga fast handen mellan knapparna på skjortan för att avlasta.

Pappa kommer dit, Walter böjer drar och tänjer. Förklarar att pappa inte har någon inflammation utan enbart är stel. Väldigt stel. Musklerna krampar och det gör att han får ont och domningar i handen.

Pappa utsätts sen för Walters kärleksfulla omvårdnad. Bitvis ser det rätt smärtsamt ut. Jag vet själv hur jävla ont det gör att få bröstmuskler och och armhåla missh...masserad. Pappa är dock en tuff man av den gamla skolan och muttrar mest.

Walter avslutar det hela genom att visa hur pappa ska töja för att få hjälp att rätta till problemet. Vi tackar för oss och går därifrån.

Moi: Så, hur känns det?
Pappa: Känns fortfarande konstigt i handen.
Moi: Så inte bättre alltså?
Pappa: Var kan man köpa glass?
Moi: Va?
Pappa: Jag vill ha glass!

Sen när pappa kom hem hade han tydligen sagt till mamma att det inte var något att göra åt det, vilket innebär att mamma kräver att jag visar vad pappa ska göra. Vilket i sin tur visar på att pappa är som vilken femåring som helst!

Kopior

Jag försöker att inte köpa kopior. Ibland är det inte lätt att veta vad det är man köper men priset brukar vara en stor ledtråd.

Jag blev ännu mer övertygad när jag såg denna dokumentär:

The Fake Trade

Adjö

I let the day go by
I always say goodbye
I watch the stars from my window sill
The whole world is moving and I'm standing still

Woke up and wished that I was dead
With an aching in my head
I lay motionless in bed
The night is here and the day is gone
And the world spins madly on

Fru Krona

Världens bästa Maria har gift sig med sin Eric.

Det var så fint. Hon var så lycklig. Perfekt dag!

Måste bara hitta min kabel så jag kan ladda upp mina bilder från dagen!