Träning + vikt + oplanerad

Jag har de senaste månaderna tappat farten i mitt tränade. Kosten har också gått åt helvete.

Från att ha tränat varannan dag tränar jag nu en gång i veckan en bra månad. Visst kör jag i tre timmar då men jag vill träna oftare och mer fokuserat. Jag vill bli hel och kunna köra tungt.

Jag käkar gluten igen, trots att jag vet att jag mår bättre utan. Jag käkar socker som det inte fanns en morgondag...Jag tror det är stressen som fuckat upp mig. Jag måste verkligen skärpa mig på riktigt!

Jag tror att jag måste hitta rutinen med skolan och träningen för att riktigt komma igång igen. Under hösten har stressen tärt på mig och jag har inte "orkat" träna utan bara längtat hem.

Flickvännen är även hon en träningsnörd. Det är en bra grej. Skillnaden är dock att hon är byggare, dvs mer "looking good feeling sexy" medan jag är mer "lyfta tungt för det är jag värd".

Jag tänkte lura henne till gymmet och ge henne ett mission...nämligen att skriva ett KUL NYTT PASS åt mig. Det ska vara styrkebyggande mer än muskelbyggande (nej...det är inte samma sak.) och ha ett upplägg för 8 veckor.


GRATTIS ÄLSKLING :D

Varning för smör

På första plats i kategorin "gör så att jag känner mig lycklig"

En flickvän som slocknar som ett ljus med armen om mig.

<3

Published with Blogger-droid v1.7.4

Bästa reaktionen

E1 skickade ett sms med anledning av mitt inlägg avseende att pappa får berätta om min flickvän för mamma.

"Haha jag tror inte hon kommer fatta förrän hon träffar A iaf. Om inte annat så vill jag gärna höra din fars citat om hur han berättar det! Typ "din yngsta gillar lax, inte korv" eller nåt sånt"

Published with Blogger-droid v1.7.4

Återigen min far

Lärde pappa E1s uttryck om god mat, dvs att det är så gott att det knullar i munnen.

För pappa var det här en jackpot. Snuskigt OCH beskrivande!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Behov

Kan inte sova. Hjärnan är igång efter alla känslostormar i helgen.

Över lag har allt gått bra. Jag har kunnat berätta det jag ville för pappa. Jag har fått trevliga julklappar. Jag har ätit god mat och jag har faktiskt fått en del pluggat.

Nackdelarna är som vanligt relationen till mamma och relationen till bror. Alltid när jag ska försöka hantera dem slutar det med att jag blir irriterad.

Till saken hör att min syster och bror alltid pikat mig för bristande uppfostran. Jag kan inte uppföra mig som de säger.

Att i det läget stå öga mot öga med min bror som uppför sig som ett riktigt arsle är sjukligt provocerande.

Mamma är inte lika irriterande längre eftersom hon inte blir lika hysterisk sedan flytten. Men i vissa fall (den här helgen att digitalboxen krånglade) så blir det som förr. Hon står och skriker åt pappa, bror skäller på henne, syster är tyst och jag går och drar täcket över huvudet.

Som ni förstår har jag uppfostrat mig själv. Förebilderna har varit lite...bristande om vi säger så. Grundtanken har varit "vad som helst men inte som mor och bror".

Flickvännen kallade mig "sjukt trevlig" häromdagen när vi diskuterade ämnet. Jag blev lite förvånad över ordvalet, men glad. Jag brukar få höra annat...

Flickvännen är en grävare. Hon vill veta vem jag är och varför jag gör som jag gör. Jävligt jobbigt kan jag säga. Iaf för någon som mig. Jag blir stressad av att inte veta vad hon vill ha.

Jag vet att det är så man kommer någon nära men jag förväntar mig aldrig att någon vill känna mig så ingående.

Hon märker av mina reaktioner och försöker lugna mig men vaknar min förvirring släpper den inte i första taget.

Det är svårt att skilja mellan nyfikenhet/omtanke och att bli ifrågasatt. Särskilt när det oftast handlat om det sista. "men varför måste du driva med människor hela tiden?" "du måste verkligen ha dålig självkänsla som säger så där" osv.

Mina försvarsinstinkter går igång av bara tanken på att jag inte duger. Och då blir jag tjurig. För jag vet vad som kommer komma, en lektion i hur jag ska vara istället.

Jag HATAR att bli missuppfattad. För då känns det som om jag misslyckats med mitt livsmål, att inte uppföra sig som mor och bror.

Jag vet att jag har vissa delar i mitt beteende som jag ärvt efter mamma. Främst ångesten och att ha känslorna utanpå. Att inte ha någon förmåga känna "rimligt".

Mitt sätt att hantera det här är att gå undan. Vara ensam och lugna ner mig. Då vet jag att jag blir som folk igen och att det jag känner är hanterligt och "normalt".

Jag har aldrig begärt saker från människor på det här planet. Inte mer än att de ska lyssna på mina förklaringar och gå om det inte passar.

I min senaste relation slogs jag som fan för att få honom att förstå mig och se mig. Allt för att få bort den här monumentala känslan av ensamhet och utanförskap. Jag ville bara att någon skulle säga att hen ville ha mig precis som jag är och att jag duger. Det behovet var i sig kommet ur all ångest jag bar på. Tyvärr valde jag någon som inte var förmögen till det jag ville ha.

(valfritt att läsa in vissa psykologiska teorier här, men att jag ville bli sedd av min pappa och mamma men aldrig blev det kan eventuellt påverka mina val att relationsobjekt)

Nu är jag med någon som vill ge det här jag vill ha i form av förståelse, närhet, trygghet och kärlek men då får jag PANIK. Jag vill varken vara något reparationsobjekt eller någon ynklig typ (dvs jag vill inte vara som mamma. Pappa har tagit hand om henne sen de träffades)

Förlåt hjärtat men du orsakar kaos. Mer än du anar. <3

Published with Blogger-droid v1.7.4

Och pappa fortsätter briljera

Min far är och förblir en hjälte.

Han sitter och lyssnar på musik i vardagsrummet. Jag kommer in för att hämta ett lexikon.

Pappa väser: Vad ska vi säga till mor?
Jag: Eeeh...du är ju gift med henne. Tänkte du tar det!
Pappa skrockar fram ett "jahaa det säger du"

Jag vänder mig om och går efter att ha tackat honom för den kommande hjälpen.

Pappa: "kom hit!"
Jag: "mm?"
Pappa: "då kan du sluta med p-piller! Läste häromdagen att tjejer kan bli *gör en gest som betyder vrickad* av dem."
Jag: "äter inga just därför!"
Pappa: "Vad bra då!"

Published with Blogger-droid v1.7.4

"Livet upphör aldrig att förvåna"

Dags att berätta för pappa om flickvännen.

Ni vet hur fånigt kär jag är. Jag vet hur töntig jag är. Jag vet hur galet stolt jag är över att ha träffat någon så jävla fantastisk som hon är.

Jag har aldrig berättat för familjen att jag är bi. Främst för att det känns så konstigt att berätta en sådan grej. Det är ju dels så himla privat men även för att mitt E1 förhållande aldrig var så stabilt att jag visste vad jag skulle säga.

Nu är jag med någon jag vill berätta om. Någon jag presentera för klanen. Någon jag verkligen tror pappa kommer gilla.

Dags att få ur sig de där stora läskiga orden.

Mamma och bror har bråkat under dagen i vanlig ordning. Dels med mig, dels med alla. Grät av besvikelse på eftermiddagen för att jag verkligen hoppades att den här julen skulle bli en glad och trevlig helg. Men nej. Den blev som alla andra jular. Bara för att JAG är lycklig betyder inte det att de är det.

Messade med flickvännen och saknade henne som en tok där jag låg i ett mörkt rum och längtade hem.

Pappa var förbi och sa att de lugnat ner sig. Frågade om jag ville ha fika men jag tackade nej. Han höll mamma borta från mig och lät mig vara.

Sen dök han upp och klappade mig på kinden och frågade om det var väldigt jobbigt.

Han började slå in paket och vi pratade lite om vad det var jag tycker är så jobbigt med bror och mor.

Jag: Pappa, vad skulle du säga om jag berättade att jag är kär i en tjej?
Pappa tittar förvånat på mig och säger: duger inte karlar?
Jag: ser det mer som att jag inte kan släppa en vettig människa i en värld av idioter.
Pappa: Ja du. Jag har redan innan inte haft svårt för två tjejer och efter att ha träffat ditt umgänge så har min horisont vidgats en del.
Jag: Vi är inte så farliga alltså?
Pappa: Precis. Två karlar däremot...*skakar lite på huvudet*
Jag: Fast du behöver ju inte vara med...
Pappa: Nej och det är ju skönt!
Jag: Men hon är så bra och vettig. Lik mig.
Pappa: Jaha! Det var redan aktuellt alltså!
Jag: Mm. Tänkte mest inviga dig.
Pappa: Då blir det inga barnbarn alltså! SÅ SYND! *ser mycket nöjd ut*
Jag: Fast det går ju att ordna...
Pappa: ja ja. MEN ÄNDÅ!
Pappa: Livet slutar aldrig att förvåna inser jag ibland.

Då var det sagt. Och den viktigaste i världen vet.

<3

Published with Blogger-droid v1.7.4

Kampen om sängen

I mammas och pappas nya hus finns det två gästrum och ett kontor. Gästrummen har varsin 120-säng och kontoret rymmer precis en tältsäng.

Detta är inte vilken tältsäng som helst utan "en dyr från mio" för att citera mina föräldrar.

Denna dyra säng från mio har inga bromsar. Den är dessutom jävligt hård. Dels får man ont i kroppen, dels åker man runt i rummet om man inte låser hjulen med typ en matta.

Vi är tre barn. Bror har, genom någon märklig självklarhet, fått ett av gästrummen. Är mammas vävstol uppställd i det andra kan jag inte sova där pga allt damm.

Kort sagt. Jag hamnar oftast på tältsängen. Bittert nog.

Idag var jag först och mamma hade packat ihop vävstolen. Jackpot! Jag roffade åt mig sängen innan syster kom.

Under kvällen har syster, av hänsyn självklart, frågat om jag verkligen inte blir allergisk i rummet. Hon föreslår att jag sover på tältsängen av rena hälsomässiga skäl.

Min syster är verkligen en fin tjej. Av ren kärlek låter jag henne slippa sova i den allergiframkallande luften och i stället sova på kontoret.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Frosseri

Dagens första mål blev Pizza Hut med flickvännen. (aha!)

Hon ville se var min botten fanns. Och jag kämpade tappert med pizza-buffén.

Därefter gick vi runt lite på stan. Jag kände doften av munkar ÖVERALLT! Köpte dock inga. Var däremot i skobutiker. Inte lika roligt som munkar.

Åkte till päronen. Där blev det vildsvinsstek, potatisgratäng och rödvinssås. Sjukt gott. Åt ordentligt.

Sen hade mamma gjort äppelkaka som hon serverade med B&J-glass samt en B&J-kopia. Åt ordentligt av glassen.

Nu har jag legat som en huggorm i sängen och smält maten under kvällen.

Dagens sociala aktivitet var att klä granen. Jag var i mitt livs form. Mor och syster försökte stoppa mig i mitt skapande. Blev nästan upprörd. Mycket glitter är bra glitter. Punkt. Samma sak gäller halmbockar och julgranskulor.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Min mor och berättandet

Mamma är bra på mycket men inte berätta saker.

Hon kan ha intressanta saker att säga men inledningen, innehållet och avslutet skapar mest förvirring. Ni vet, betonar fel meningar, blandar ihop personer och värst av allt är att hon missar slutklämmen.

Hon börjar typ med att säga blåbär. Sen försöker hon förklara och berätta varför hon säger blåbär. Ibland tvingar hon pappa att delta i berättandet också. Problemet är dock att efter att ha känt varandra i 50 år så kan de säga halva meningar och motparten förstår. Det stjälper mer än det hjälper för oss åhörare kan jag säga!


Behöver jag säga att jag är hemma med familjen nu?

Published with Blogger-droid v1.7.4

Jullov

Jag är ledig. Eller ja. Vi har "självstudier" under mellandagarna.

För första gången på väldigt många år är jag ledig i jul och mår bra.

Jag ska ligga i sängen, läsa och inte lyfta ett finger. Kommer bli underbart!

Ragget och raggets fix idé

Ragget har sedan dag ett haft en kampanj.


Syftet med kampanjen är att jag ska dansa med henne.

Jag tycker det är rätt tråkigt att dansa och har gjort det de senaste 15 åren. Detta är helt jättemärkligt i raggets värld. Hennes teorier är:

- Jag tycker jag är dålig på att dansa.
Hennes lösning: Generös uppmuntran och uttalanden som "alla kan dansa"

- Jag fått för mig att jag tycker det är tråkigt.
Hennes lösning: Jag ska dansa med henne och inse hur kul det är

- Jag är dålig på att dansa
Hennes lösning: Jag ska gå en danskurs

Nu på morgonen ringer hon upp mig och påpekar att hennes kollega dansade med sin tjej igår på ett jobbjippo. Kollegan ställde upp och dansade med sin tjej. Ni vet som en GEST. Detta innebär att jag måste göra detsamma ikväll.


Behöver jag påpeka att jag inte riktigt hade vaknat och kände mig rätt skör där jag låg under täcket? Min främsta tanke är att åka förbi hennes jobb och ifrågasätta varför hennes kollega gör sådan uppoffringar offentligt..han borde förstå vilka konsekvenser sådant kan skapa för oss andra! Någonsin hört om "butterfly effect"?!?!?!


Ja älskling. Vi kan dansa ikväll. Jag gör det mer än gärna för din skull.

Sol och bad

Jag vill...eller förlåt. Jag SKA ha en solsemester i sommar. Och jag vääägrar Grekland, Spanien, Tunisien, Mallorca och co. Punkt.

Siktet är inställt på Malaysia. Och självklart snöar jag in helt på erbjudanden, paketresor, stränder och annat viktigt så här åtta månader innan avresa.

Jag ÄLSKAR att ha planer idéer och visioner. Har någon märkt det?

Just det...sen blir det Barcelona i maj med bästa DJ, hennes andra hälft, E2 och Syster yster. Genom DJ's jobb har vi fått ett riktigt bra pris på boende med bra läge.

Bäst av allt är att vi hittat en lika fantastiskt billig flygbiljett! Via groupon.se. 269:- ex. flygskatt tur och retur. Här är min och E2's konversation inom ämnet:

E2 säger
AirBaltic
vi kommer ha betalat 270 spänn för att DÖ
Moi säger
neeej då
kommer bli skitbra det här
E2 säger
HAHA
mmm, det känns betryggande det här
Moi säger
billigt E2, billigt!
E2 säger
det här ska jag skrika när vi störtar
billigt Jenny, billigt!!


Utbudet av flygbolag var lite...begränsat och nytänkande kan vi sammanfatta det med!

Min dusch

Det ska bli stambyte i min lägenhet. Någon gång under 2012. UNDERBART!!

Idag var förvaltaren här med olika entreprenörer som ska få kolla hur läget ser ut innan de lämnar sin offert.

Förvaltaren frågar mig om jag vill ha kvar duschen som den är eller flytta ihop den med toaletten.




PAUS.



Jag tycker vi funderar lite över det här.



Min toalett är ungefär stor som en toastol. Skälet till att man orkar med en sådan plutt-toa är för att duschen är rymlig. Nu vill förvaltaren ta bort den rymliga duschen och klämma in den i den utrymmes-utmanade toan. Jag förklarade vad jag tyckte om det förslaget.

Sedan när entreprenörerna kom hör jag från hallen: "vi vill inte ha kvar den här lösningen med duschen och toaletten men hyresgästen var mycket tydligen med att hon ville fortsätta ha det så...vi får helt enkelt lösa det."

Extrajobb

Ragget frågade om jag kunde tänka mig att jobba lite extra på hennes jobb. De behövde någon som ringde småföretagare och såg till att de vill närvara på ett gratisseminarium på tisdag.

Ragget är en hönsmamma. En väldigt fin hönsmamma, men dock en hönsmamma. Hon oroade sig för att jag gjorde det för hennes skull, att jag inte hade tid, att jag skulle bli stressad och så vidare.

Det jag var lite fundersam över var mest min prestationsförmåga. Efter att ha dundrat in i väggen förra året så kändes det som att jag var jordens sämsta säljare. Nu visste jag att de inte hade några större krav/förhoppningar eftersom tidpunkten var rätt dåligt planerad. Vad sägs om kvällstid julveckan?

Raggets kollega som har hand om det hela var dunderförkyld och hade nog inte riktigt kopplat vad jag jobbat med tidigare. Jag förklarade men jag tror inte riktigt hon hängde med ändå.

Introduktionen innebar bland annat en kommentar om att jag borde anteckna det hon berättade om och att jag kanske skulle skriva ett manus. Högst rimliga tankar...om det handlar om att verkligen svårsålda grejer. Att ge saker till småföretagare är som att stjäla godis från barn.

Jag lyckades till slut få in ett 15-tal personer som var mycket intresserade och ett 20-tal som var intresserad av att gå vid ett annat tillfälle. Vilket var enormt mycket bättre än de hoppats på.

Mitt säljego fick en välbehövlig boost. Nu vet jag att jag fortfarande är bra men att jag måste ha rätt förutsättningar. Nu behövde jag bara göra en sak, dvs ringa. Ingen mail, inga inkommande samtal, inga irriterande efterblivna kollegor...(ojsan...lite irritation bär jag visst med mig)

Raggets kollegor blev nöjda. De tycker jag ska sluta plugga och börja jobba :D Yey!

Glöggmys

På söndag smäller det, äntligen är det dags för GLÖGGMYS 2011!

Jag har börjat baka lite smått och återigen hatar jag min jävla gasugn. Den kan seriöst bara vara bra för självmord...om ens det. Bara undervärme! Det suger.

Jag tror det kommer rätt många. Som vanligt kan det vara lite ont om sittplats men om det finns hjärterum finns det stjärterum!

Isolera mig lite

Tror det blir täcket över huvudet imorgon.

Går sönder lite bit för bit. Bättre att lösa det än dra på sociala ansiktet i skolan imorgon.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Less

Jag är så enormt jävla trött på att alltid ha relationsstrul.

Är det inte jag så är det den jag är kär i.




Jag är så trött. Sov från att jag kom hem vid 14 tills jag skulle på möte vid 18. Ändå är jag trött nu. Jag hatar när jag är psykiskt slut. Det blir som att ligga under en grå våt filt.



Ja jag vet att det är frivilligt att vara med någon. Ja jag vet att jag borde gå eftersom jag inte behöver det här just nu. Speciellt inte när det går ut över skolan.

Likt förbannat är jag kär. Och försöker.


Jag måste vara helt emotionellt efterbliven eller något ditåt.

Pannkakor.

Första helgen i oktober, dvs två månader sedan, loggade jag in på Qx för att ragga lammkött. Ser ett lämpligt objekt som säger sig vilja ha pannkakor.

Jag såg till att förföra henne med min briljanta och charmiga humor.

Det resulterade i ett hångel.

Bara ett halvår yngre men det räknas helt klart i min värld.

En fin tös som det heter.

Published with Blogger-droid v1.7.4