Liseberg

Woho!

Ska träffa Mr Gym i helgen, åker om 1,5 h med mjölktåget som tar typ 4,5 timme. Seriöööööst, varför ens ha ett sådant tåg?! Man hinner till Grekland på den tiden om man flyger.

Ska bli riktigt skönt att få träffas och verkligen prata på riktigt. Vi har inte setts sen New York och däremellan har jag hunnit börja med mina tabletter och allt det inneburit.

Fick frågan om jag ville gå på Liseberg och det vill jag. Så klart! Men kontot ekar tomt redan, så jag tänkte att det kanske var dumt att lyxa med sådant...ni vet, vissa säger att man måste äta massa mat för att må bra. Märkligt folk. Mr Gym erbjöd sig då att bjuda och jag blev alldeles väldans glad. Jag ÄLSKAR Liseberg. (det finns ju den där bilden från Balder...men jag väljer att inte lägga upp den. Höhöhö)

Var hos doktorn idag. Vi pratade om hur det gått och hur det fungerat. Jag har haft få om några biverkningar, nedstämdheten har lättat men ångesten finns kvar. Hon frågade om det var jobbigt för mig, vissa upplever det nämligen som att ångesten blir värre när nedstämdheten minskar. (Tydligen kräver ångest högre doser än nedstämdhet och tar längre tid att laga) Jag upplever det mer som min normala livssituation, jag har haft ångest större delen av mitt liv, men i kombination med depression blir det för mycket och jag har faktiskt känt en hopplöshet för att leva. Jag har aldrig känt det tidigare. Ingen känsla jag rekommenderar. Läkaren, en mycket klok kvinna, frågade om jag tyckte det kändes som en bra idé att bli "van" vid ångest. Jag: "Jaha...du tänker så...."

Fick en högre dos som jag börjar med idag, sedan återbesök om en månad och utvärdering. Kanske kan vi stanna på den dosen eller så behöver jag högre.

Skolan börjar närma sig slutet och sommaren är snart här. Sådant gör att jag börjar känna att jag kanske överlever det här trots allt. Hela grejen med att börja leva utifrån vad JAG behöver är en magisk grej har jag insett.

Tappat farten

Jag vet inte hur jag ska skriva längre. Känner mig tom på ord, vilket är en sorg.

Har pratat mycket om vem jag är, varför jag känner som jag gör och vad som är viktigt för mig. Bit för bit komer jag till insikter som både skrämmer mig och gör mig lycklig.

Träffade en vän idag och jag inser återigen hur skönt det är att ta en öl med någon som förstår mig och som kan ge råd utifrån den jag är. Behöver det just nu.