Jag har mått bättre än på länge den här hösten. Oslo är en bra stad, skolan fungerar och jag har varit ledig mer än någonsin sedan jag gick i gymnasiet. Dessutom har jag spenderat mest tid med mig själv. Det har fått mig att gå ner i varv och jag har någonstans insett hur mycket energi mitt mående faktiskt tar från mig.
Idag däremot är en dålig dag. Ligger i sängen och lyssnar på "arg" musik. Det tar bort det värsta, kanske för att jag inte känner mig lika ensam när någon annan sätter ord på känslor jag själv har.
Mitt mående går i cykler. Jag försöker lära mig signalerna för varje skeende och varje fas. Det går bättre och bättre men samtidigt är en del av sjukdomen att jag tappar kontrollen. Känslorna vaknar och det rasar inom mig och jag misslyckas med att sortera och förstå vad jag egentligen känner.
Att hantera känslor är inte bara att gråta när jag är ledsen, skratta när jag är glad eller vara lite låg när jag är deprimerad. För mig är det allt på en gång och det pendlar mellan toppar och dalar i ett tempo där bakgrunden är en känsla av att vara ensam. Att vara totalt oälskad. Inte avskydd eller hatad...bara obetydlig.
Det är svårt att förklara för någon utomstående. Jag kan likna det med att vara riktigt riktigt full och se sig själv lite utifrån. Höra sig själv säga de där sakerna man inte borde...samtidigt som man inte har någon möjlighet att stoppa orden.
Mina dominerande känslor är alltid de svarta känslorna. Jag kan bli smått manisk i min glädje också men jag har min bas i självhat. Jag kan helt gå in i mig själv och måla min omvärld svart. Jag kan rationellt och logiskt förklara varför mina känslor är korrekta. Ingenting kan få mig att se saker annorlunda innan jag passerat just den fasen.
Ni anar inte hur många gånger jag vaknat upp ur mitt mående och haft ångest över saker jag tänk och sagt. Det är därför jag försöker söva mig själv när jag märker var jag är på väg. Det är bättre att sova igenom en ångestattack än att rida ut den. Jag är inte rädd för min ångest, men den kostar mycket. Tyvärr fungerar det inte rent praktiskt att söva sig själv och vara på praktiken samtidigt...så jag biter ihop och försöker hitta olika sätt att hantera det.
Nu har jag haft en bra höst så det har varit rätt lugnt, bortsett från enstaka dagar. Tack och lov.
