Misäääär

Jag är så skedsugen att jag döööör -läses med E1s tonfall-

Problemet är att den jag vill skeda med troligen hatar mig. Våra äktenskapsplaner ligger på is just nu. Vill inte veta vad reaktionen på MP3-spelaren blir. Jag har enorma hjärnspöken för stunden. "OH MY FAKKING GAWD, vi har träffats två gånger. Är hon helt störd eller?" Sen kommer han få en mental bild av mig som ligger oroväckande nära Annie Wilkes i Lida. Han kommer drömma mardrömmar om att jag ska krossa hans ben med en slägga så han inte kan lämna mig. (för det är väl det hon gör om jag inte minns fel?!)

Försökte dämpa mitt behov genom att skeda med hopplösa herr H i fredags. Gick sisådär. Jag blev mest irriterad när han försökte vara gullig. Däremot var RAW roligt, eller ja...det var roligare förra gången men stand up är alltid bra.

Den här veckan fyller jag år. Mysigt. Jag vill ha aktiviteter i present. Typ bio och sådant. Om ni nu mot förmodan vill ge mig något. -hypnotisk gest som gör att alla miljarder läsare skickar presenter i mängder-

Ibland blir det konstigt

På fredag ska jag på Raw med hopplösa herr H.





Han ska sova hos mig eftersom det är så långt hem om vi ska dricka öl. Kollektivt är inte hans grej.




Joråsattvahetere....

Världens bästa vänner

I'm not going down on my knees,
Begging you to adore me
Can't you see it's misery
And torture for me
When I'm misunderstood
Try as hard as you can, I've tried as hard as I could
To make you see
How important it is for me

Here is a plea
From my heart to you
Nobody knows me
As well as you do
You know how hard it is for me
To shake the disease
That takes hold of my tongue
In situations like these

Understand me

Some people have to be
Permanently together
Lovers devoted to
Each other forever
Now I've got things to do
And I've said before that I know you have too
When I'm not there
In spirit I'll be there

Here is a plea
From my heart to you
Nobody knows me
As well as you do
You know how hard it is for me
To shake the disease
That takes hold of my tongue
In situations like these

Understand me

Bio

I mars ska jag se följande:

1. Alice i underlandet, 3D
2. Percy Jackson
3. Prinsessan och Grodan
4. The imaginarium of dr. Parnassus

Vem ska med?

Dagens emo

So break yourself against my stones
And spit your pity in my soul.
You never needed any help...
You sold me out to save yourself...

And I won't listen to your shame.
You ran away, you're all the same.
Angels lie to keep control...
Ooh, my love was punished long ago,
If you still care, don't ever let me know...
If you still care, don't ever let me know...

Bränt barn skyr elden

Idag gjorde jag något som jag inte borde göra. Jag frågade något som jag inte ville höra svaret på. Skälet till att jag gör det är väl egentligen en nyfikenhet över hur människor ser mig. Den nyfikenheten kommer egentligen ur ett kontrollbehov, för då vet jag var jag har motparten. Jag kan agera och skydda mina insatser.

Problemet är att jag fick "image"-diskussionen på halsen. Det vill säga den som berättar för mig att jag är en osäker människa som har en kaxig attityd utåt för att dölja mina svagheter.

Jag hatar den. Över allting annat. Jag blir så jävla ledsen av den.

Den berättar för mig att jag inte duger som jag är. Den berättar för mig att jag är provokativ och rebellisk som en trotsig tonåring, allt för att bli sedd. Allt för att vara någon.

Min attityd är reslutatet av många saker, delvis ett utanförskap jag haft sen jag var jätteliten, delvis det faktum att det är personlighetstyp min familj har. Idag har det blivit en del av mig som jag känner mig helt OK med. Jag vet att jag tar den för långt i vissa sammanhang, ibland beroende på brister i min sociala kompetens, ibland ogenomtänkta beslut.

Jag syns och hörs. Skulle det försvinna skulle jag nog få en jättekris i och med att min självbild och identitet skulle förändras men vissa dagar vill jag inget högre. Tror det är som kändiskap, väldigt kluvet. Det blir tomt utan men det är tungt att leva med det.

Min psykolog och jag pratade en hel del om hur jag ska förhålla mig till uppmärksamheten jag väcker, självvald eller ej. Många anser mig vara trasig och "fel" och vill förändra mig, forma om mig till att bli som man ska. Det kan göra galet ont att få det påpekat. Särskilt när man slagits för sin rätt att finnas till större delen av livet.

Jag är inget offer. Jag vet att det här blir en bu- the fucking- hu- diskussion på vissa plan. Om jag bara lär mig hålla käften slipper jag ju diskussionerna, eller hur? Den som ger sig in i leken får leken tåla. Jag köper det men vissa dagar orkar jag inte borsta av mig och gå vidare. Vissa dagar vill jag bara vara OK som jag är. Jag har mina störiga sidor som mina vänner avskyr men samtidigt är det bara en liten del av hela mig.

Jag vill verkligen inte hänvisa till min uppväxt, jag tycker jag förlorat den rätten som vuxen. Mina val är numera mina och jag kan inte skylla den jag är på någon annan. Däremot är det som är viktigt för mig ett resultat av uppväxten, det kan jag inte bortse ifrån. Där finns punkten "jag är OK" med. Ingen ska ge sig rätten att få mig att tycka annorlunda om den jag är. Ja jag har brister och svagheter, men jag är fan jävligt bra ändå. Jag är rätt imponerad över att jag blivit så bra som jag blivit. Förutsättningarna fanns inte direkt men genom att haft turen att träffa människor som trott på mig har jag kommit dit jag är idag.

Min chef är inte heller så jävla rolig

E2 hade medlidande med min chef och undrade hur han står ut med mig. Jag kan nu bevisa att han är lika irriterande. Om inte värre. Det finns ju ett skäl till att vi kallas det gifta paret alternativt syskon.

Chefen och vår gamla kollega har ett skämt som kallas vobbel. Jag vet inte var det kommer ifrån, men jag tror det är en sketch i grunden. Sjukt irriterande.

Chef: Fan, det får bli en Iphone 64GB istället.
Moi: Men det finns ju bara som max 32GB...?
Chef: Vobbel på den!!!

Nu sitter ni och ser lite förvirrade ut. Vi tar en till.

Chefen och kollegan har vunnit en resa via jobbet. De sitter och planerar på ett måndagsmöte. Chefen har gjort en powerpoint med massa huvudstäder. Paris med en bild på Eiffeltornet, Rom med en bild på Colosseum och Prag med en bild på Triumfbågen.

Kollega: Fast det där är ju Paris
Chefen: Vobbel på den
Sen visar han nästa slide på en hand som gör High 5.

Till saken hör att skämtet alltid ska avslutas med att personen som vobblade ska skrika "Vobbel på den" och sen göra luft-high 5.

Det är alltså skämt som består av att någon avsiktligt säger felaktig fakta och den som blir utsatt rättar. Jättekul. Not.


Förstår ni nu varför jag och chefen jobbar ihop? Vi förtjänar fan inte bättre.

E1 & E2 som trendskapare

E1 och E2 är bland de absolut roligaste människor jag känner. Bland annat har de en förmåga att skapa uttryck som sprider sig. Problemet är att det är svårt att använda i skrift för det är ofta i kombination med ett tonfall.

Deras inspiration är bland annat pappa Rudolf i Sune.

Det jag stulit och använder på jobbet är "Men du behöver ju inte bli arg"

Det ska inte användas när någon är arg, utan mer när någon ifrågasätter något du gjort/sagt.

Min chef börjar sakta men säkert hata hela grejen.

Scenario måndagsmöte:

Chef: Du behöver sätta lite fart och få till lite bokningar.
Moi: Men du behöver ju inte bli arg...
Chef: Jag är inte arg, du måste ju det!
Moi: Du låter arg, är du arg?
Chef: Neeeeej.

Det här med vinterkräksjukan

E2 rusade hem mitt under "Fotbollsfruar" igår för att spy. Stackarn. Jag trodde hon fått vinterkräkis och blev lite nervös, för jag har verkligen verkligen inte tid att bli sjuk.

Idag verkar hon dock må bra så det var nog bara pizzan som ville lufta sig lite.

Det här påminner mig dock om den gången jag hade magsjuka senast. Måste vara november 2004. Precis träffat F, nere i Stockholm på besök och min mamma ber mig hoppa in extra på hennes jobb för det är kaos. Alla spyr. Jag konsulterar min far angående inkubationstid, för jag ska ju ta tåget hem på kvällen och han lugnar mig med orden:

"Inga problem, det tar ju 24 h att bli sjuk"

Jag hoppar in, första besöket är hos min älsklingstant. Jag öppnar dörren, ropar "heeej", hon tittar upp med ett leende och sen är det dags för kräkorgie. Humor. Alla lekte Linda Blair. Helt sjukt.

Efter jobbet åker jag in till stan för att träffa F. Han lagar middag medan jag mest känner mig åksjuk. Till historien hör för övrigt att F har den där genen som gör att han inte blir magsjuk. Han har alltså typ enbart spytt på fyllan och sådana grejer...HAT!

Jag får sällskap till stationen, han köper cola och undrar om jag inte ska stanna i Stockholm. Problemet är att jag måste hem, jag har en tenta på tisdag och har i vanlig ordning inte pluggat.

Väl på tåget kommer jag till Uppsala innan jag börjar leka Linda Blair själv och roar mig med att försöka få mina tarmar att hamna i SJs mysiga toastol. Jag vill bara dö. På riktigt. Var tionde minut vinglar jag väg in på det skabbigaste jag vet. Tågtoalett.

Bredvid mig sitter en kvinna som börjar beklaga sig över att hon känner sig åksjuk, vilket hon aldrig blir. Jag tänker: "MUHAHAHAHAHA. Snart vill du också dö" När man är i det stadiet greppar man allt som få en att må lite bättre.

Väl fram i Sundsvall har läget börjat lugna ner sig lite. Jag ringer hem och ska skälla ut pappa angående de beryktade 24 timmarna, varpå han säger:

"Oj, hehehehe, jag hade visst fel"

Cp

Fotbollsfruar

Herregud vilken serie. Både jag och E2 hade ett vagt minne av att den var helt OK. Sen visar det sig att den är som "Hem till gården"

F, du skulle älska skräpet. Eller så var det du som följde den förut...

Popquiz

Alla som bangar förtjänar inte att hänga i min soffa ever again.

(A läser inte här och hon är asförkyld så jag vågar hota så)

Det här med att prata lite mkt

Tydligen kan jag vara lite överväldigande även i digital form.

"Du, nu freebasar du igen"

Men det är ju massa talutrymme som bara går förlorat annars!

Jävla OS

Jag kan ibland fängslas av sport. Ibland. Ytterst sällan. Typ aldrig.


E2 har problem. Alla hennes vänner är som jag. Ensam i sitt träsk knarkar hon OS utan någon medberoende.


Se bara på det här

You are sick puppy

"You are sick puppy" får jag höra av min chef när jag känner för att spexa lite på kontret.

Annars hör jag mest "jävla ordermottagare".

Ovanpå detta hävdar de att jag säljer mig på helgerna men är så ful att jag måste jobba här också för att få ihop till hyra.



Fina killar ^^

Glad

Intelligens i kombination med ironi och språkbegåvning gör mig pilsk.

Det här kommer bli en lång vår.

Popquiz på Vurma

Jag, A och min blivande fru har bestämt oss för en ny torsdagstradition, popquiz!

Stämningen är fantastisk, musiken igenkänningsbar men varken enkel eller supersvår, domaren går att muta...

Ni är välkomna any day men vi måste boka bord så ni får vara ute i tid!

Inte lätt att vara gotlänning

Gotlänning: "Men är det inte det som ligger på Gelégatan?"

P & K: "Gelégatan??!! Du menar väl Scheelegatan??!!"

Note to self

Begär semester.

18/2 och dagen efter kryssningen...vilken dag var det E2?

Sen kolla det där med försäkringar också...

Det där med att hålla det man säger

Jag har en vän. En vän som betyder massor. Hen har dock lite svårt att stå för vad hen säger.

1. Samboskap
2. Katt


Men jag är inte den som dömer. Jag ogillar bara inte när hen inte erkänner att hen är en fucking toffel.

Mobbad

Jag har ett nytt smeknamn. Pyjamasen. Kan bero på min klänning ser ut som en nattskjorta. Jättefin. Killarna undrade dock varför min dresscode är sovplagg medan deras är kostym.

Sedan har det börjat cirkulera ett rykte om att jag bara skrattar när jag är skadeglad. Stämmer inte det minsta. Jag tycker bara det är stört roligt när min kollega som är ny i branschen ringer en konkurrent och försöker sälja på dem våra lösningar. Jag peppar honom att ringa Teliabutiker framöver. Han är lite bitter just nu.

Att en annan kollega försöker prata i en telefonlur utan telefonsladd skulle få en sten att skratta.

Sen försöker jag få min chef att hjälpa mig när han är trött och hungrig. Han är så söt när han blir JÄTTEARG på ett exceldokument.

Facklig

Chef och jag på väg till tuben i Kista. Passerar en monter som heter "gå med i facket". Chefen lägger armen om mig, skrattar och säger:

- Neeeeej du. Här ska inte gås med i något jävla fack. Inte mer bråk nu. OOOORKAR INTE!

Gant

Frågan är varför min vän har fula Gant-handdukar i sitt badrum? De lär ju vara svindyra. Fast resten av lägenheten vill jag ha och skramla runt i.



Fan, varför blev jag inte ihop med honom när jag hade chansen?! Försökte få till det ikväll men möttes bara av en bitter stämma;

"Ditt tåg har gått gumman"


Surfitta.

Dagen efter

Bortsett från efter en fest...när har man sprite och tranbärsjuice hemma?

Min och As tävlan mot botten

"Det är ingens fel. Det är bara att du och jag har seriöst jordens sämsta smak. EVER."

Citat A.


Det är så sorgligt. Det är så sant.

Liten uppförsbacke

Begin my nightmare
Words spill from my drunken mouth
I just can't keep them all in
I keep up with the racing rats
And do my best to win

Jag vet verkligen inte om jag vill vara kvar.

Ändrad syn

Tänkte skriva om min ångest. Sen loggar jag in på FB och saker sätts i perspektiv:


Två svenskar dödade i Afghanistan

Fotsvett

Jag fick träffa tre småpojkar igår, C2s pojkvän och hans vänner. Födda 86. Det är ungt kan jag komma fram till nu. Särskilt när de är fulla.

De hade den absolut värsta fotsvetten jag stött på. Vi fick öppna fönstret och vädra för att inte avlida!

Förlåt E2

Ja, min aktivitet här har gått ner men jag kan inte skriva på jobbet. Jag kommer åt bloggen men min chef är hänger över min axel hela tiden. Han ska INTE läsa här, lite privatliv vill jag ha.

Så, vad händer? Ja, igår blev jag besviken när soldaten kom fram till att han inte hinner träffa mig innan han åker. Sen kan jag väl känna att det är en tolkningsfråga huruvida det beror på att han inte vill eller ej men det är i alla fall sjukt tråkigt. Han är jättefin. Smart. Genomtänkt. Inte dampig. Rätt långt ifrån Hopplösa herr H, dvs.

Appråpå Hopplösa herr H. Han är ibland mer underhållande än annars. Vi pratar lite i telefon om min kväll med soldaten. (han messade och frågade om han fick ringa när jag var ute med soldaten. Jag svarade "nej, är på dejt". Kändes så jävla skönt.) Tror ni inte muppen frågar "Är han bättre än jag?" Men seriöst H? Hur TÄNKER du? Sen kom han på att jag brukar bli arg över sådana kommentarer och ber om ursäkt. Lite har han iaf fattat.

Jobbet fungerar. Fast igår var jag riktigt jävla less bitvis. Jag är trött på att vara tvungen att fixa allt själv och samtidigt mötas av mina förbannade jävla idiotkollegors kommentarer "jag tror inte det är bra att du åker ut till den här kunden nu, känsligt läge i processen" Så igår fick jag lära mig att alltid be alla säljare om lov om jag ska åka ut till kunder eller ej. Samt att fråga om jag får ge kunden priser på produkter eller ej. Behöver jag säga att killarna sällan är inne på kontoret? De är så jäääävla irriterande.

Pappa och mamma har nog köpt hus. Det är roligt. De verkar gilla grejen, men är stressade över försäljningen av mitt barndomshem. Känns konstigt att lämna det. Jag har inga band kvar där, annat än huset. Jag hatar samhället och ångesten jag får när jag är där men det har varit min barndom. Bittersweet kallas det väl? Ska vara där hela helgen och städa, weee.

Måste pratade med dem om hur de behöver min hjälp kommande helger, vill åka till Romme en sväng och bara ha roligt en dag men jag måste prioritera att hjälpa dem.

Här är huset. Tycker det verkar fint, lite konstig ingång med 3-4 dörrar bara. Mamma stör sig på att källartrappen är blockerad av vardagsrumsdörren, men det skulle pappa fixa.

Generellt sett är det här lite underhållande. De vill inte ha en pelletsbrännare för det är för mycket jobb med sotning och sådant men att börja planera hur de ska bygga om huset är OK. Ser inte direkt hur de tänkte där.

Varför Big Brother kan slänga sig i väggen

Går några timmar efter bokat möte med soldaten och hans bästa vän mailar mig;




Ämne: Viktigt!

Tja! Jag har sprungit på ett jättecase gällande headset som behöver förberedas ikväll. Har du tid att ta det eller har du andra planer? =P



Vänligen,