Komma vidare

Jag kämpar med att lägga A bakom mig. Kan väl inte direkt påstå det går som en dans. Känns mest märkligt att jag ens försöker.

 Ni vet killen med stenen? Sisyfos? Han hamnar i dödsriket och hans straff blir att rulla en stor sten uppför ett brant berg. När han nästan är vid toppen rullar stenen ner igen. Detta är ett omöjligt uppdrag alltså. Hence the straff så att säga.

Just nu är jag Sisyfos.  Jag gör verkligen allt för att komma vidare. Raderar henne från sociala medier, aktiverar mig, försöker mig på att dejta andra...och visst. Jag fattar också att det kommer ta tid men när jag nästan börjar böla på toaletten när jag inser att ett av skälen till att jag använder en specifik deo är för att hon tycker om doften.

ja. Jag kan kasta deon. Ja. Jag kan radera alla foton, städa bort allt jag förknippar med henne...och det kanske till slut blir det enda alternativet. ..just nu är det bara så jävla tomt.

"Åh, det här ska jag berätta för henne. " "Undrar om hon vill käka där med mig?" "Jag skulle bara vilja somna med hennes armar om mig."

Sedan *bitch slap* och jag är tillbaka på banan. Hon är inte där

Maja Ivarsson

Lyssnar på hennes sommarprat på inrådan från DJ.

Allt jag kan tänka på är hur lik hon är A i sätt att prata och vara.

Lyssna och fascineras

Gnällkärring

Det känns om om den här bloggen har blivit min ventil. Det är här jag skriver när irritationen över människor, skolan och livet i allmänhet blir för omfattande.

Skolan är slut imorgon. Det har vart den sämsta terminen hittills på utbildningen, vilket inte säger så lite med tanke på hur termin två var. Jag fick igår godkänt på omtentan i hälsopromotion och har nu bara en komplettering och ett seminarium kvar innan sommarlovet hägrar.

Sommarlov och sommarlov för den delen. Jobbar som vanligt en hel del. Dock sticker jag till Norge så tidigt att jag slutar jobba redan 8/8 och planerar att bara hänge mig åt skolan i Oslo. Vi får dock se hur det blir med den saken...överenergisk som jag är.

Idag ansökte jag om CSN, fyllde i papper om stipendium och sorterade upp vilka dokument jag behöver ha med mig. Utöver det är det tvättstuga och städning. Ikväll ska jag och Elin gå på bio. Jag ska försöka slappna av och låta den allmänna irritationen jag känner pysa ut. 

Jag tror den största irritationen kommer från personer som verbalt hävdar en sak men visar en annan genom sina handlingar. Lite som om en person skulle hävda att hen är vegetarian samtidigt som hen äter kött. Gaaah, finns inget värre. I det här fallet handlar det om "klart jag vill ses" samtidigt som allting annat alltid kommer emellan. Vill man verkligen ses då? Skulle man eventuellt inte prioritera annorlunda i så fall? Vill jag verkligen resa till Berlin åker jag inte till Paris med motiveringen "det är en stad jag bara måste se", utan då åker jag till Berlin.

Jag är en mästare på metaforer.

"vi måste verkligen ses!"

Känner du igen frasen? Brukar du använda dig av den? Hur ofta menar du det?

Jag använder den främst när jag springer på folk jag inte sett på 10 år och inte vill se igen på ytterligare 10. En fras jag  säger för att komma därifrån och verka trevligare än jag egentligen är.

När det kommer till mina nära vänner finns det en egenskap jag avskyr mer än något annat och det är initiativlöshet.

Jag tycker inte det finns något mer förnedrande än att tjata på en vän att vilja ses. Kommer jag med förslag om en middag, bio, fika eller något annat vänner gör med varandra förväntar jag mig antingen lite brainstorming angående vad som passar bäst...eller ett "nej, fan jag har röven full i tre veckor men jag bokar in dig på tisdagen vecka bla bla" Då är jag nöjd.

Sedan vill jag att mina vänner gör samma sak mot mig "Hej, jag vill träffa dig. Ska vi gå på bio på fredag?"

Det folk brukar säga här är "men jag vill vara lite spontan, försöker inte boka upp mig så mycket" Guess what? De som säger så är de människor som ALLTID är upptagna när det kommer förslag på aktiviteter.

När jag pratar med människor om det här kan jag få höra;  "fast jag är ingen bra värdinna.  Jag vill inte ordna middagar" Hello, vem har sagt något om middagar!?! Fråga mig om en fika, häng i parken, promenader (helst inte...) osv.

Jag känner mig betydelselös och ratad när människor inte inkluderar mig i sina liv.  Så enkelt är det.

Jag har tusen bollar i luften för det mesta, jag hinner inte umgås hälften så mycket med alla jag önskar jag kunde dela min vardag med. Ändå är det bara en tapper skara av 4 personer som faktiskt frågar MIG om jag vill träffa dem. I övrigt är det tyst på den punkten.

Det sjukaste av allt är att det inte ens hjälper att ta upp ämnet. "ja jag vet. jag har varit jättedålig på att höra av mig" kan jag få till svar och sedan fortsätter beteendet oförändrat.

1. Ger jag dig något utöver det andra vänner ger dig?
2. Saknar du mitt sällskap?

Svarar du nej på dessa är det dags att avsluta vår vänskap. Svarar du ja är det kanske dags att börja visa det. Annars tycker jag vi avslutar det vi har och går våra skilda vägar. It takes two to tango.