Spanien, hemflytt och hjärtesorg

Äntligen har jag fått ett datum för min hemflytt. 24/8 är det dags att få tillbaka hemmet. Nackdelen är att jag är i Spanien då men A har lovat att ställa upp. Dagen innan har jag bokat städfirma. På söndagkvällen kommer det kännas som himmelriket, egen säng i sin egen lägenhet!

Dock är jag liiiite tveksam. Idag var jag där och röjde så städfirman kan fokusera på dammet. Då har de inte ens börjat ordna så gasspisen kan ersättas med en elspis. Dessutom ska jag få nytt kakel...Tänk om det är dammigt när jag kommer hem iaf!!! Eller om de kommer på måndagmorgon och ska "fixa" något.

Annars är det bättre med mitt mosade hjärta. Åkte till A med mat från min frys (frostar av och tyckte det var onödigt att slänga) och mer av hennes kläder. (för att inte bo hos mig har hon haft enorma mängder kläder i min lägenhet)

Vi åkte till en sjö och satt och pratade i några timmar. Rensade ut och ventilerade rädslor, känslor och behov. Behövligt för oss både. Jag är fortfarande sorgsen...men mer på ett ledsamt vis än på ett förkrossat vis.

This too shall pass.

Published with Blogger-droid v2.0.6

Trött på att vara ledsen

Det tog slut mellan mig och F i början av november 2006.

Sedan dess har mitt liv varit en stor röra. Relationer har kommit och gått. Jag har försökt, försökt och försökt. Vissa saker har varit mitt eget fel, andra saker har blivit
mina problem genom de val jag gjort och aktivt gör.

Jag har en ganska naiv syn på kärleken har jag insett. Eller ja, en ganska naiv syn på människor och livet generellt. Jag har en grundinställning som är "behandla andra...". Ja, ni vet den där gamla klyschan.

Jag tror på livslång kärlek. Jag tror inte det är enkelt, men jag tror det kan fungera bara man pratar och är ärliga. Jag tror på trygghet. Jag tror på respekt. Jag tror på att vilja.

I söndags kom jag fram till att det jag och A har inte fungerar. Det gör ont. Fruktansvärt ont. Jag har släppt in henne, erkänt mina känslor för mig själv och vågat visa dem för henne. Hon är så otroligt fantastiskt speciell.

A är en person som syns, hörs och berör. Hon kan oroa sig för att hon framstår som högljudd och skränig, men det hon inte vet är att hon snarare sprider sin energi till alla som är i hennes närhet.

Första dejten gjorde hon mig nästan mållös genom sin uppenbarelse. Hon styrde, ställde och var den hon är. Och jag föll. Handlöst. Här var en sådan person jag alltid sökt efter.

Hon kan bli arg på mig när jag undrar hur hon mår. Jag kan förstå henne. Delvis. Det är inte kul att bli ifrågasatt de dagar man är mer tillbakadragen, tro mig jag vet. Däremot har hon en svärta som få ser. Hon vill inte visa sig i det ljuset. Det är så hon är. På gott och ont.

Jag har aldrig varit med någon som jag är så bekväm i att älska. Som jag vill dränka i kärlek, omtanke och empati.
Som jag vill visa saker för. Som jag vill stötta när det är jobbigt. Som jag vill prata med, om stort och smått.

Hon får mig att känna mig värd något. Hon fyller igen delar av de hål som finns i mig pga andras dumheter. Bara genom att vara den hon är.

Ja, det var jag som bestämde mig för att avsluta. Just för att jag vet hon behöver få slåss mot sina hjärnspöken. Inte för att jag tror hon behöver vara själv för att göra det...utan snarare för att hon måste få känna på hur det är.

När hon ler. När hon håller om mig. När hon kysser mig. När hon gnäller på mig. När hon skrattar åt mig. När hon berättar för mig. När hon lagar mat åt mig. När hon uppfostrar mig. När hon lyssnar på mig. Då smälter och krymper de svarta bitarna inom mig.

Jag vill ha henne. Något enormt. Det ska vara hon och jag. Jag blir så jävla arg över att det inte funkar så. Det är orättvist.

Published with Blogger-droid v2.0.6

Kärlek suger purjo

Jag älskar min flickvän. Eller ja sedan ett par timmar min fd flickvän.

Hon älskar mig. Det vet jag.

Fd säger ni? Känns lite märkligt om ni nu älskar varandra.

JAJEMEN! Det tycker jag också. Delvis. Som vi har det nu funkar det inte. Inte alls. Hon får panik och dumpar mig lite då och då, jag ägnar två dagar åt att reda ut krisen och laga mitt mosade hjärta.

Hon har massor av bagage. Det har vi alla, men hon vet knappt vad som ligger i väskorna. Det orsakar vissa problem och hon vill packa upp ensam i lugn och ro, för att verkligen kunna koncentrera sig på innehållet.

Jag är så trött på drama. Sen -07 har jag knappt haft något annat. Bagageexplosioner drar energin ur mig och får mig att börja anpassa mig för att slippa undan. Tyvärr är det en värdelös taktik.

Allt är bara sorgligt. Hemskt sorgligt. Saknar henne innan hon lämnat mig. Hon är den underbaraste, vackraste, godaste och mest fantastiska varelse jag mött.

Skräp.

Published with Blogger-droid v2.0.6

Jag kan inte sluta skratta

Detta är EDL, English defense leauge. En nazistisk/rasistisk organisation som i helgen har besökt Sverige för att ragga medlemmar och stärka sin nationella gren, Swedish defense leauge.

Känns som Sverigedemokraten som ville försvara svenskens rätt att fira jul...fast ännu värre.

Published with Blogger-droid v2.0.6