Den lesbiska sängkammardöden - LSD

När jag och E1 dejtade kunde hon under vissa sammanhang prata om "den lesbiska sängkammardöden". Även i L-word togs fenomenet upp.

Vad är då detta?

Enligt engelska wikipedia är detta ett uttryck som kommer från en undersökning av sociologen/sexologen Pepper Schwartz som publicerades 1983. Hon har frågat gifta heterosexuella, heterosexuella sambos, bögpar och flatpar hur ofta de haft sex under det senaste året. Hon drog, utifrån detta, slutsatsen att ju längre ett flatpar har varit tillsammans desto mindre sex har de. Mängden sex minskade hos alla par men i större utsträckning hos flatorna. Dessutom var flatorna mindre benägna att experimentera samt var mindre sexuella både som par men även på individnivå.

Studien har kritiseras, bland annat eftersom lesbiskt sex sägs innebära andra saker än heterosexuellt sex. Exempelvis sägs heterosexuellt sex vara mer inriktat på utförandet och orgasmen, vilket lesbiskt sex inte sägs vara. (Homosexuality in Perspective by Virginia Masters and William Jobmo, 1979)

En artikel som är väldigt läsvärd är denna: http://www.fridae.asia/newsfeatures/2001/11/09/1173.the-big-lie-lesbian-bed-death

Den tar upp vilken skada myten kring lesbisk sexualitet har orsakat. Trots att LSD har motbevisats av andra forskare och att en studie från 1995 visar att flator har ett mer njutbart sexliv än den genomsnittliga amerikanska kvinnan (The Advocate survey, Lever 1995) ses LSD fortfarande som en sanning. Lesbisk sexualitet ses som ett problemområde och lesbiska kvinnor blir matade med en myt som normaliserar sexlösa relationer. Dvs det är inget problem för flator om de inte har sex, utan det är en naturlig utveckling och så det "ska vara".

För mig personligen är detta väldigt intressant eftersom jag, med undantag av E1, enbart levt i relationer med män tidigare. Jag upplever inte att min nuvarande relation skiljer sig så värst mycket från de tidigare. Visst förstår jag A väldigt bra och hon mig, men det känner jag mer handlar om våra likvärdiga erfarenheter mer än att det är för att vi båda är kvinnor. Jag känner fortfarande inget behov av att bajsa med öppen dörr, enbart umgås med henne eller diskutera min mens. Hon är min partner, dvs den jag älskar och vill dela mitt liv med. Definitivt inte någon jag vill utveckla något jäkla systerskap med...ewwwww....

Jag har både kompisar och en syster. Det räcker liksom.

Läsning

Jag är en äkta bokmal men det är många år sedan jag hade tillräckligt med ro i kroppen för att orka fokusera på läsningen. Visst har jag läst men inte som i gymnasiet när bok efter bok plöjdes igenom.

Nu känner jag att det förändrats! Läser till och från jobbet, på jobbet, i sängen...och frossar i att ta till mig av handlingen och sugas in. Blir nästan irriterad när jag måste kliva av tåget och avbryta läsningen.

Senaste veckorna har jag läst följande:

- Den svenske Gudfadern av Nuri Kino

Boken handlar om Milan Sevo, som vissa tydligen kallar för den svenska gudfadern. Han låg bland annat bakom många av de värdetransportsrån som ägde rum under 90-talet.

Vet inte riktigt var och hur jag ska börja beskriva denna boks uselhet. Ligger det i författarens värdelösa språk? (han gillar att skriva onödiga grejer i stil med "jag fick ett meddelande till min iPhone från Milan" istället för att skriva "Milan skickade ett sms") Eller är det att han förutsätter att jag som läsare vet vem som är vem bland Sveriges kriminella? Förlåt "Tjock-Steffe" att jag missat ditt kändiskap! Det kan även vara att han inte kommenterar vad Milans umgänge med "Arkans Tigrar" innebär. (det fick jag reda på enbart tack vare att flickvännen påpekade)

- Desert of the heart av Jane Rule

En klassiker inom litteraturkategorin som berör kvinnlig homosexualitet.

Jag var lite tveksam eftersom den skrevs redan 1961 (publicerades dock 1964 och räknades länge som "lesbian pulp fiction", den var lite omoralisk som ni förstår) men efter ett par sidor insåg jag att den håller idag. Den handlar egentligen inte så mycket om relationen mellan Ann och Evelyn som den handlar om kvinnlig frigörelse och vad kvinnor förväntas att göra. Det är dels tidtypiska tankegångar men även mer universella. "gör jag det här för att jag vill eller för att det förväntas av mig?"

Jag uppskattade den och tycker den är läsvärd, helt klart!

- Rubyfruit jungle

En annan klassiker inom "flatlitteraturen" som jag fick rekommenderad av flickvännen. Hon läste den i sina sena tonår och fullkomligt älskade den. Vilket jag förstår.

Molly som är huvudpersonen är helt jäkla underbar och jag känner igen mig i delar av hennes resonemang, trots att boken publicerades 1971. Du som läsare får följa henne från barnsben tills hon är runt 30-strecket och hon är i ständig konflikt med omvärldens normer och värderingar. Hon förstår inte människors behov av etiketter och ramar, oavsett om det gäller sexualitet, kön, klass eller etnicitet.

Läs den!!

- Girl meets boy av Ali Smith

Denna bok är modernare och gavs ut för fyra år sedan, vilket gör att den känns fräschare samtidigt som jag inser att den aldrig kommer bli en klassiker.

Jag tycker om storasystern i berättelsen och hur hon hittar sin egen "röst" och jag uppskattar hur det är mer en novell än en bok. Däremot kan det bli lite väl poetiskt ibland, något som jag har sjukt svårt för. Är beskrivningarna lite för målande tappar jag farten och blir uttråkad.

Läs den eller läs den inte, du överlever bägge alternativen.



(sen har jag läst vampyrböcker, vilket ni ändå inte är intresserade av...)


En grej som slagit mig angående flatböckerna är att alla tre diskuterar klassisk litteratur, grekiska och latin. Jag hoppas att det inte är ett tema efter som det enbart får mig att tänka på min märkliga historielärare i högstadiet...