söndag 30 januari 2011

Det här med genus

Läser en bok som heter "Jämställt språk" och jag känner att mitt intresse och fascination gällande det sociala könet kommer tillbaka. Under en period har jag känt mig småkvävd i "rosa strumpor vs blå strumpor" och "om hon klär sig så där får hon väl räkna med att saker händer", dvs maktlöshet och frustration. Vad spelar det för roll att prata om genus när vi den offentliga debatten inte verkar komma längre än till färgen på kläder? Att en kvinna som blir våldtagen får skylla sig själv?

I boken talas det om värderingen av kvinnors och mäns språk. Att om vi vet att det är en kvinna som framför en åsikt värderar vi den längre än om en man gör det. Vilket blir väldigt tydligt i vissa exempel, tex dagens irritationsobjekt nummer ett, frasen "men ni är bara avundsjuka". Frasen kommer från en man och riktar sig till en kvinna som uttalat sig negativt om en annan kvinnna. Vad kvinnan säger i sin kritik är sekundärt, huvudsaken är att det är en kvinna som säger det till en annan kvinna. Som jag har förstått det finns det inget jag kan säga i den situationen utan att framstå som "avundsjuk", vilket är lite frusterande.

Historien bakom detta är att kvinnor aldrig kan hålla sams och alltid hugger varandra i ryggen, vilket jag håller med om förekommer mer hos kvinnor än hos män, MEN att ta ifrån alla kvinnor rätten att kritisera medlemmar inom sitt eget kön anser jag vara ett billigt maktknep. Varför inte svara på kritiken istället? Det är ju vad som sker om en man kritiserar en man? Varför ska den avfärdas? Där tror jag det ryms mycket mer än vad vi vill se, exemeplvis att en kvinna anses vara irrationell, hysterisk, fånig och löjlig när hon framför irritation, ilska eller upprördhet. Varför bemöta irrationell fånig kritik när man "vet" att alla kvinnor är avundsjuka på andra kvinnor?

2 kommentarer:

  1. Det jag reagerar på är inte sättet att framföra kritik - att det skulle vara avundsjuka - utan den rena missunsamheten. Det är en helt annan sak än kritik.

    Denna missunsamhet är vad jag ser som avundsjuka. Eller Jante, om du så vill. Klättra uppåt på andras bekostnad.

    SvaraRadera
  2. ...och nu när jag läser din text igen ser jag att du också håller med om att det är vanligare hos kvinnor än män.

    Jag håller med dig om att det är fel att ta ifrån kvinnor rätten att kritisera varandra. Om någon säger att "det är bara avundsjuka" när det är ett klart fall av kritik känns det som att det mest är ett fall av att tredje part har för mycket fritid och/eller en alltför fuktig näsa. :-)

    SvaraRadera