Paniksyndrom

Det har jag utvecklat på senaste. Jättehäftigt. Not.


Fick papper av min psyktant om det, så jag tänkte dela med mig lite av min nya visdom:

Det finns lite olika förklaringar till varför vissa har mer ångest än andra. Dels är det den genetiska faktorn som styr vår reaktionsbenägenhet. Detta avgör hur bra man är på att upptäcka faror, vilket i sin tur påverkar hur vi ser på saker som händer runt oss och i vår kropp. I vardagligt tal: "hur känslig man är"

Positiva sidor av att vara "känslig" är att man är lyhörd och kreativ. Tyvärr finns det även en ökad tendens att ha väldigt höga krav på sig själv. Utöver detta är man konflikträdd (ni kan ju redan nu se vilken rackarns soppa det här är?)

Så vi har nu alltså en person som ställer höga krav på sig själv, är konflikträdd (dvs vågar inte berätta om saker som gör denne ledsen/arg/upprörd) och som är väldigt lyhörd. Ingenting denna person gör duger. Punkt. Och att ständigt utsätta sig för krav som inte är rimliga gör att man till slut går sönder.

En liknelse författaren använder är: "Att reagera med ångest inför olika former av känslomässig stress är kanske lika adekvat som att reagera med panik inför en rasande tjur"


Ju äldre vi blir, desto mer ökar kraven. Därför debuterar ångestattacker oftast efter tonåren, tex när man flyttat hemifrån. Ångestattacken får man sällan när det är "skäligt" utan snarare efter man levt i en längre period av stress och livet börjar ordna upp sig. Så länge man lever under sterss/press går all energi åt att överleva men sedan när man "släpper taget" kommer det känslomässiga ikapp.