Kattjävlar

Jag har ett slappt jobb, kan absolut inte säga ngt annat. Börjar sju men behöver inte göra något förrän tidigast tio. Chefen beställer väckning till halv tio varje dag men när hon faktiskt väljer att kliva upp då har aldrig inträffat.

Nåja.

Hon har fem katter. Ja fem. Ungefär tre för många skulle jag säga med tanke på lägenhetens storlek. Eller ja, två katter ser man aldrig. Vilket är tacksamt då de är det absolut tråkigaste djur jag träffat. Vill inte bli vidrörda, leker aldrig osv.

Sen har vi tre katter som har olika mängd raskatt i sig och de är ju roliga på sitt vis istället. En av dem är en jättefin birma. Hane. Precis blivit könsmogen och fungerar väl som vilken tonåring som helst och tänker enbart "ligga, ligga ligga". Sen har vi den han vill ligga med som inte ens fattat hon är könsmogen utan ligger och snuttar på saker. Hon skildes alldeles för tidigt från sin mor då hon drog eller något liknande, därav allt detta snuttande. Intressant att se birman jaga efter henne som den hysteriskt förälskade skunken från looney tunes.

Sen har vi den sista katten. Extremt snäll men har något är fel på synen. Missar i avståndsbedömningen och kan inte äta saker från golvet. Iof kan hon knappt äta saker man håller i luften heller. Fattar inte hur hon ska vrida huvudet.

En annan aspekt är att birman brölar på morgonen och väcker chefen, vilket betyder att jag måste börja slava. Horrbibelt!