fredag 30 mars 2012
onsdag 28 mars 2012
Komediserien
Ja just det. Vissa tror att E2 och jag har ihop det på det romantiska viset. Vilket inte stämmer. Även om jag förstår om man blir kär i mig.
Iaf.
Dj och E2 kom på den BRILJANTA idén att det borde gå en serie som heter "alla älskar Lenny". (mitt nya namn enligt ett försäkringsbolag)
För att citera E2:
" Du tycker att en serie som handlar om dig och om hur alla älskar dig skulle vara intressant att se...det var oväntat"
:D
Published with Blogger-droid v2.0.4
Massagebänk och ett halvår
Nu har jag fixat en massagebänk. Yey! Mycket lägligt eftersom nästa vecka är starten på massageutbildningen i skolan. I början av maj kommer jag gå en kurs utöver denna. Behöver 20 timmar praktik, någon som offrar sig? ;)
Dagens undervisning handlade om att uppleva ischemi, dvs strypa syretillförseln i musklerna under en period för att känna hur patienter med stroke har det. Fick även testa lite olika behandlingsmetoder för att se hur det kändes.
Jag blev yr, illamående och hade skitont. Blodtrycket stack iväg, jag kallsvettades och pulsen steg något. Vi skulle skatta smärta och obehag utifrån en skala. Alla, utom jag, tyckte obehaget var jobbigast och man vande sig vid smärtan. För mig var det tvärs om...vilket efteråt visade sig i nervsmärtor. JAG ÄR VANSKAPT!!! Läraren misstänker stora triggerpunkter i låret och att hon hoppades att jag inte får mer smärtor framöver pga detta....pah.
Roligare nyheter är Dirty dancing med middag på lördag och att söndagen innebär att det passerat sex månader sedan jag träffade flickvännen för första gången. Och nej, vi ska inte flytta ihop än. Och inte skaffa barn. Comprende?
Dj kommer på lördag. Myyys. Vi ska luncha med E2, träna och hänga med flickvännen så dj får göra en bedömning. <3
Published with Blogger-droid v2.0.4
fredag 23 mars 2012
Big spender
Idag rullar stålarna.
Flygbiljett t&r Alicante
En massagebänk
Mat, bakplåtspapper, tvål...ja ni ser ju. Visst pirrar det till lite i shoppingnerven?
Jag har dessutom gjort en delbetalning av flygbiljetten till Barcelona
Tyvärr blir det inte riktigt lika mycket high life resten av månaden...men det var kul så länge det varade!
Flygbiljett t&r Alicante
En massagebänk
Mat, bakplåtspapper, tvål...ja ni ser ju. Visst pirrar det till lite i shoppingnerven?
Jag har dessutom gjort en delbetalning av flygbiljetten till Barcelona
Tyvärr blir det inte riktigt lika mycket high life resten av månaden...men det var kul så länge det varade!
Trött, tröttare, jag.
Jag är sjukt trött numera. Jag sover och sover och sover. Skulle träffa N idag men jag orkade bara inte. Hade bara en tanke i huvudet "jag måste få sova. NU!" Förlåt N för att jag är en tråkig kompis och bara avbokar hela tiden.
Drog en teori om att jag är gravid för DJ och E2. De blev genast taggade och började förbereda min babyshower. True friends liksom! Blöjtårta och storkar kommer bli the shit.
Jag har de senaste veckorna kommit hem från skolan, ätit något och sen gått och lagt mig. Vaknat tre-fyra timmar senare. Varit vaken några timmar för att sedan somna om utan större problem.
Min läkare trodde det hade med nedtrappningen att göra, dvs kroppen blev väldigt hårt belastad av stressen/ångesten som detta innebar. Vilket säkert stämmer. Utöver det tror jag att den sk vårtröttheten påverkar mig. Jag brukar bli väldigt deprimerad i januari/februari historiskt sett. I depressionen finns, som bekant, ett naturligt inslag av stor trötthet. I år är jag, bortsett från veckorna på lägre dos, betydligt "piggare" vilket gör att mitt oförklarliga sömnbehov märks mer.
Så nej, jag hänger inte enbart med kärleken även om det säkert verkar så..utan ni hittar mig i sängen under täcket med en bok på kudden. (försöker börja läsa mer, men det är lite otacksamt när allt som händer är att ögonen går i kors)
Nu ska jag sussa vidare, sliter ju något alldeles väldans på kroppen att vara vaken några timmar.
Natti
Drog en teori om att jag är gravid för DJ och E2. De blev genast taggade och började förbereda min babyshower. True friends liksom! Blöjtårta och storkar kommer bli the shit.
Jag har de senaste veckorna kommit hem från skolan, ätit något och sen gått och lagt mig. Vaknat tre-fyra timmar senare. Varit vaken några timmar för att sedan somna om utan större problem.
Min läkare trodde det hade med nedtrappningen att göra, dvs kroppen blev väldigt hårt belastad av stressen/ångesten som detta innebar. Vilket säkert stämmer. Utöver det tror jag att den sk vårtröttheten påverkar mig. Jag brukar bli väldigt deprimerad i januari/februari historiskt sett. I depressionen finns, som bekant, ett naturligt inslag av stor trötthet. I år är jag, bortsett från veckorna på lägre dos, betydligt "piggare" vilket gör att mitt oförklarliga sömnbehov märks mer.
Så nej, jag hänger inte enbart med kärleken även om det säkert verkar så..utan ni hittar mig i sängen under täcket med en bok på kudden. (försöker börja läsa mer, men det är lite otacksamt när allt som händer är att ögonen går i kors)
Nu ska jag sussa vidare, sliter ju något alldeles väldans på kroppen att vara vaken några timmar.
Natti
söndag 18 mars 2012
fredag 16 mars 2012
"jag säger bara som det är"
Jag hatar den frasen.
Ni vet, människor som urskuldrar sig med den frasen när de förolämpat någon. "ha men hon såg fet ut i den klänningen, säger bara som det är"
Och innan vi börjar prata om min ärlighet vill jag bestämt säga emot alla att det är så jag gör. Jag må vara lite konstig socialt men jag står iaf för mina ord och misstag.
Vissa grejer behöver vi inte kommentera. Drömmer någon om att bli stridspilot är det inte vårt jobb att förklara att personen inte kommer få det jobbet för att hen är för kort/lång/smal/dum för att kunna jobba inom just det yrket.
Drömmar är drömmar. De ger livet extra krydda. "om jag vinner den här miljonvinsten kommer jag..." "imorgon kommer jag köpa en enkel till Thailand och aldrig mer uppleva en svensk november"
Kommer detta ske? Nä. Men det får oss glada för stunden. Vilket vi borde vara. Mindfullness i all ära. Lev i nuet visst. Men en dag i november när det är +1, blåser motvind och regnar vill man inte vara i nuet...man vill snorkla på Bali.
Published with Blogger-droid v2.0.4
Me = new lesbian
Jag har ju inte varit lesbian på riktigt så länge. Många kommer inser sin läggning under tonåren, krisar, söker förebilder och "bearbetar" på så vis. Exempel på detta är ju flatfrisyrer (assymetriskt kort kalufs, tänk Chippen), flatkläder (kan sammanfattas med rutiga skjortor, baggy jeans och vita linnen) och kärleken till artister som Melissa Horn. Ett försök att hitta en ny identitet och samhörighet utanför gängse normer. Egentligen har jag inte tokkoll på det här eftersom jag varken hängt eller hänger med klassiska flator, men vissa saker har jag snappat upp.
Jag fick min läggning förklarad för mig av mitt älskade ex F. "Alltså...om du ser dig själv ha sex OCH bli kär i en tjej innebär det nog att du är ... eventuellt ... lite ...bi...". Detta skedde när jag var 23 år och kom kanske inte som en överraskning, snarare var det bara något jag inte orkat reflektera över tidigare. Jag kände mig som en alien på så många andra plan att en "avvikande" sexualitet bara blev ytterligare en punkt på listan.
Jag är faktiskt ganska glad för det. Det blev så odramatiskt. Och hyfsat enkelt. Självklart var det ångest att berätta för familjen, samtidigt som jag undermedvetet visste att det skulle ta det bra.
Nu har jag dock kommit till en punkt där jag är nyfiken på "flathistoria" och "flatkultur". Lite koll har jag väl, men inte så mycket mer än någon annan i min ålder. Vilka var det som gjort det möjligt att mina vänner kommenterar mitt utsteg ur garderoben med orden "berätta något jag inte redan visste..."? Vilkar var pionjärerna, vilka var rebellerna och vem har offrat vad?
Började idag med "The childrens hour"
Denna film är baserad på en novell av Lillian Hellman med samma namn. När den sattes upp på Broadway 1934 var det den första pjäs som berörde kvinnlig homosexualitet, även om den sades främst handla om effekterna av ett barns lögn snarare än sexuell läggning.
Har påbörjat en lista över filmer "att se". Tänkte det var den mest lättsmälta sidan. Ska gå vidare med böcker, ska se vad syster kan rekommendera!
Jag fick min läggning förklarad för mig av mitt älskade ex F. "Alltså...om du ser dig själv ha sex OCH bli kär i en tjej innebär det nog att du är ... eventuellt ... lite ...bi...". Detta skedde när jag var 23 år och kom kanske inte som en överraskning, snarare var det bara något jag inte orkat reflektera över tidigare. Jag kände mig som en alien på så många andra plan att en "avvikande" sexualitet bara blev ytterligare en punkt på listan.
Jag är faktiskt ganska glad för det. Det blev så odramatiskt. Och hyfsat enkelt. Självklart var det ångest att berätta för familjen, samtidigt som jag undermedvetet visste att det skulle ta det bra.
Nu har jag dock kommit till en punkt där jag är nyfiken på "flathistoria" och "flatkultur". Lite koll har jag väl, men inte så mycket mer än någon annan i min ålder. Vilka var det som gjort det möjligt att mina vänner kommenterar mitt utsteg ur garderoben med orden "berätta något jag inte redan visste..."? Vilkar var pionjärerna, vilka var rebellerna och vem har offrat vad?
Började idag med "The childrens hour"
Denna film är baserad på en novell av Lillian Hellman med samma namn. När den sattes upp på Broadway 1934 var det den första pjäs som berörde kvinnlig homosexualitet, även om den sades främst handla om effekterna av ett barns lögn snarare än sexuell läggning.
Har påbörjat en lista över filmer "att se". Tänkte det var den mest lättsmälta sidan. Ska gå vidare med böcker, ska se vad syster kan rekommendera!
söndag 11 mars 2012
lördag 10 mars 2012
fredag 9 mars 2012
Tacksamhet
De senaste veckorna känns som en veritabel rening. Känns som om min hjärna dragits ut genom näsan, blivit granskad och sen intryckt igen.
Men.
Peppar peppar.
Jag tror det har gett effekt.
Pratade om det på middagen i veckan. Att jag inte riktigt känner att jag får ut något av terapi just nu. Det känns som om jag kan "lura" terapeuten om jag är på det humöret.
Självklart handlar det om att vilja förändra sig bla bla bla men ibland känns det som om jag sitter hos en läkaren, har grymma magplågor och läkaren tittar på mig med deltagande blick och säger "hur tror du det kommer sig att det är så här?"
Det stora problemet är ju att jag inte vet varför jag mår som jag mår. Allt är en röra av höga krav, halvmärklig uppväxt, sorglig skolgång och en halvspeciell personlighet. Jag vill att någon ifrågasätter mig och tar mig i örat. Hjälper mig att ifrågasätta reaktioner, känslor och tankar.
Mina beteenden och känslor är ju normala för MIG.
Jag vill inte in i en mall/form, jag vill bara veta vad det är som gör att jag reagerar som jag gör. Sen kan jag förhålla mig till mig själv.
Här kommer flickvännen in.
Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är för hennes kärlek och ork. Hon har nog gett mig fler idéer och tankar kring mitt mående den senaste månaden än vad jag skrapat ihop det senaste året.
En idé föder en annan. Jag börjar tänka på mig själv utifrån mer. Fundera på vem jag vill vara. Hur jag vill värdera mig själv. Vad jag är och inte är. Vad jag vill och inte vill vara.
Senaste svackan kom jag faktiskt ur snabbare än tidigare. Mycket för att jag fick möjlighet att agera ut och rasa av mig all ångest, istället för att inte kunna hantera den.
Jag var orolig att min medicin inte räckte till. Det kändes som om jag var tillbaka på noll, att jag inte rört mig ur fläcken sen förra året. Avgrundshål. Längtan efter att ge upp. Tänkte att det kanske var PMS, vilket gjorde mig sämre innan medicineringen men jag tror inte det var hela sanningen.
Så. Älskling.
Tack. Du är jävligt bra.
MVH Tjock Panda.
Men.
Peppar peppar.
Jag tror det har gett effekt.
Pratade om det på middagen i veckan. Att jag inte riktigt känner att jag får ut något av terapi just nu. Det känns som om jag kan "lura" terapeuten om jag är på det humöret.
Självklart handlar det om att vilja förändra sig bla bla bla men ibland känns det som om jag sitter hos en läkaren, har grymma magplågor och läkaren tittar på mig med deltagande blick och säger "hur tror du det kommer sig att det är så här?"
Det stora problemet är ju att jag inte vet varför jag mår som jag mår. Allt är en röra av höga krav, halvmärklig uppväxt, sorglig skolgång och en halvspeciell personlighet. Jag vill att någon ifrågasätter mig och tar mig i örat. Hjälper mig att ifrågasätta reaktioner, känslor och tankar.
Mina beteenden och känslor är ju normala för MIG.
Jag vill inte in i en mall/form, jag vill bara veta vad det är som gör att jag reagerar som jag gör. Sen kan jag förhålla mig till mig själv.
Här kommer flickvännen in.
Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är för hennes kärlek och ork. Hon har nog gett mig fler idéer och tankar kring mitt mående den senaste månaden än vad jag skrapat ihop det senaste året.
En idé föder en annan. Jag börjar tänka på mig själv utifrån mer. Fundera på vem jag vill vara. Hur jag vill värdera mig själv. Vad jag är och inte är. Vad jag vill och inte vill vara.
Senaste svackan kom jag faktiskt ur snabbare än tidigare. Mycket för att jag fick möjlighet att agera ut och rasa av mig all ångest, istället för att inte kunna hantera den.
Jag var orolig att min medicin inte räckte till. Det kändes som om jag var tillbaka på noll, att jag inte rört mig ur fläcken sen förra året. Avgrundshål. Längtan efter att ge upp. Tänkte att det kanske var PMS, vilket gjorde mig sämre innan medicineringen men jag tror inte det var hela sanningen.
Så. Älskling.
Tack. Du är jävligt bra.
MVH Tjock Panda.
torsdag 8 mars 2012
Födelsedagspresent 4!
Tack för alla slantar till massagebänken och böcker och godis och kärlek.
:D
Fylla år är KÄRLEK!
:D
Fylla år är KÄRLEK!
Födelsedagspresent 3!
Fick en Smartbox av fd kollegan. Där kunde man bland annat gå fyra personer på folkets bio, vilket jag har valt att jag vill göra.
Kollegan, flickvännen och jag är klara. Vem vill bli den fjärde?
Vi ska se den här:
Alla vilda
Kollegan, flickvännen och jag är klara. Vem vill bli den fjärde?
Vi ska se den här:
Alla vilda
Födelsedagspresent 2!
Jag fick biljetter till RAW comedy av E2 och DJ.
Magnus Betnér och en skotte uppträder enligt E2.
Vem vill gå med mig?
(jag frågade E2 som hänvisade mig vidare till flickvännen, men hon gillar inte Betnér)
Magnus Betnér och en skotte uppträder enligt E2.
Vem vill gå med mig?
(jag frågade E2 som hänvisade mig vidare till flickvännen, men hon gillar inte Betnér)
onsdag 7 mars 2012
Lite gullighet piggar upp
Klicka på bilden och läs mer om den lilla brottslingen. Jag har djup sympati.
F O O D!
Inte lätt att få löss!
<3
F O O D!
Inte lätt att få löss!
<3
måndag 5 mars 2012
Vänskap
Jag har många vänner och bekanta. Dvs allt från de jag kan ringa klockan fyra på morgonen för att be om hjälp, till de jag bara träffar på gemensamma vänners kalas.
Jag börjar inse att jag har en begränsad mängd energi.
Jag har insett att jag måste börja sålla mellan alla dessa människor och bestämma vilka som ger mer energi än de tar. Vilka som ser vem jag är och uppskattar den personen. Lämna de som lever i det förflutna och inte kan acceptera att jag gjort en jäkla förändring de senaste 3 åren.
Det är egentligen inget personligt utan snarare en prioriteringsfråga. De som förtjänar min energi är också de som ska få mest av den.
Jag är genuint jättetrött på att vara den som styr upp grejer. Det tär på mig att aldrig få frågor om biobesök, häng, middagar, promenader osv från vissa i min direkta närhet. Det får mig att känna mig oviktig och som den där lilla ensamma tjejen jag var i lågstadiet, där jag försökte köpa vänner genom godismutor.
X: Vi borde hitta på något!
Y: Ja, jag är ledig på onsdag!
X: Grymt då hörs vi.
och onsdag kommer och onsdag passerar. Visst, Y skulle kunna ordna något...men är det verkligen alltid Ys jobb?
För mig är det där nonchalant och respektlöst. Det visar på att jag är en i mängden och förtjänar inget mer än klyschiga uttalanden som i verkligheten inte betyder något.
Ni som faktiskt hör av er och styr upp grejer, ni vet vilka ni är. Vissa av er har tom småbarn och lyckas trots detta ha energi över till mig.
I framtiden kommer jag enbart rikta min energi mot människor som ger lika mycket tillbaka.
Känner du dig träffad kanske du ska fundera över om vår vänskap är något som ger dig något eller om det är bäst för oss att gå vidare åt varsitt håll? Gamla meriter är ingen bra grund för närhet tror jag.
Jag börjar inse att jag har en begränsad mängd energi.
Jag har insett att jag måste börja sålla mellan alla dessa människor och bestämma vilka som ger mer energi än de tar. Vilka som ser vem jag är och uppskattar den personen. Lämna de som lever i det förflutna och inte kan acceptera att jag gjort en jäkla förändring de senaste 3 åren.
Det är egentligen inget personligt utan snarare en prioriteringsfråga. De som förtjänar min energi är också de som ska få mest av den.
Jag är genuint jättetrött på att vara den som styr upp grejer. Det tär på mig att aldrig få frågor om biobesök, häng, middagar, promenader osv från vissa i min direkta närhet. Det får mig att känna mig oviktig och som den där lilla ensamma tjejen jag var i lågstadiet, där jag försökte köpa vänner genom godismutor.
X: Vi borde hitta på något!
Y: Ja, jag är ledig på onsdag!
X: Grymt då hörs vi.
och onsdag kommer och onsdag passerar. Visst, Y skulle kunna ordna något...men är det verkligen alltid Ys jobb?
För mig är det där nonchalant och respektlöst. Det visar på att jag är en i mängden och förtjänar inget mer än klyschiga uttalanden som i verkligheten inte betyder något.
Ni som faktiskt hör av er och styr upp grejer, ni vet vilka ni är. Vissa av er har tom småbarn och lyckas trots detta ha energi över till mig.
I framtiden kommer jag enbart rikta min energi mot människor som ger lika mycket tillbaka.
Känner du dig träffad kanske du ska fundera över om vår vänskap är något som ger dig något eller om det är bäst för oss att gå vidare åt varsitt håll? Gamla meriter är ingen bra grund för närhet tror jag.
lördag 3 mars 2012
bråkad med
Jag har inte haft en så bra vecka. Helt värdelös faktiskt.
Massa svarta tankar. Mycket ångest. Mycket tårar.
Flickvännen har verkligen gett sig in i mitt mående och grävt runt. Hon har skällt, hon har kramat, hon har torkat tårar, blivit irriterad och kärleksbombat.
Jag tror hon genom detta har fått mig att fatta betydligt mer om mig själv och om andra...det är som om hon hittat sitt sätt att få mig att se saker utifrån.
Det är inte kul. Det är inte trevligt. Och hon är väldigt karaktärsfast. Det blir bra dock.
Jag känner mig helt mosad i huvudet.
Hon hotade med att flytta in i en månad och planlägga min vardag så den passar mitt mående enligt henne. Tydligen vill hon att jag ska bli bättre på att stirra i taket och förgås av tristess........
Mamma. Hjälp.
Published with Blogger-droid v2.0.4
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)