Jag har ju inte varit lesbian på riktigt så länge. Många kommer inser sin läggning under tonåren, krisar, söker förebilder och "bearbetar" på så vis. Exempel på detta är ju flatfrisyrer (assymetriskt kort kalufs, tänk Chippen), flatkläder (kan sammanfattas med rutiga skjortor, baggy jeans och vita linnen) och kärleken till artister som Melissa Horn. Ett försök att hitta en ny identitet och samhörighet utanför gängse normer. Egentligen har jag inte tokkoll på det här eftersom jag varken hängt eller hänger med klassiska flator, men vissa saker har jag snappat upp.
Jag fick min läggning förklarad för mig av mitt älskade ex F. "Alltså...om du ser dig själv ha sex OCH bli kär i en tjej innebär det nog att du är ... eventuellt ... lite ...bi...". Detta skedde när jag var 23 år och kom kanske inte som en överraskning, snarare var det bara något jag inte orkat reflektera över tidigare. Jag kände mig som en alien på så många andra plan att en "avvikande" sexualitet bara blev ytterligare en punkt på listan.
Jag är faktiskt ganska glad för det. Det blev så odramatiskt. Och hyfsat enkelt. Självklart var det ångest att berätta för familjen, samtidigt som jag undermedvetet visste att det skulle ta det bra.
Nu har jag dock kommit till en punkt där jag är nyfiken på "flathistoria" och "flatkultur". Lite koll har jag väl, men inte så mycket mer än någon annan i min ålder. Vilka var det som gjort det möjligt att mina vänner kommenterar mitt utsteg ur garderoben med orden "berätta något jag inte redan visste..."? Vilkar var pionjärerna, vilka var rebellerna och vem har offrat vad?
Började idag med "The childrens hour"
Denna film är baserad på en novell av Lillian Hellman med samma namn. När den sattes upp på Broadway 1934 var det den första pjäs som berörde kvinnlig homosexualitet, även om den sades främst handla om effekterna av ett barns lögn snarare än sexuell läggning.
Har påbörjat en lista över filmer "att se". Tänkte det var den mest lättsmälta sidan. Ska gå vidare med böcker, ska se vad syster kan rekommendera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar