Högt och lågt

Relationen till ragget är den mest komplexa jag varit i.

Dels är jag kär upp över öronen. Jag har ett starkt behov av att använda klyschan "jag har aldrig känt så här förut". Och det är verkligen så jag känner. Jag fattar hur hon fungerar, jag känner att hon hänger med i hur jag fungerar och allt bara flyter. Jag har inte grisat ner mig i varken självhat, osäkerhet eller behov av att förstöra det vi har för att slippa vara rädd. Det är enormt stort.

Hon är magisk.

Det komplexa ligger i hennes behov av att komma på vem hon är och vad hon vill med sig själv och sitt liv. Slippa förhålla sig till en partner utan kunna vara helt självisk.

Det är enkelt att gömma sig i sin partner och fokusera på allt förutom själva jaget. Sätta sina behov åt sidan för att "fixa" relationen till att bli det hjärnan bestämt att den ska vara.

Jag har varit på en liknande plats. Varit i en relationer som inte fungerat men känt att jag hellre är med någon än ensam med mina hjärnspöken. Lagt fokus på att fixa förhållandet istället för att känna efter hur jag mår.

Medicinen, terapin och senaste årets känslotumult har gjort att jag idag är lycklig i mig själv. Jag har en enorm väg kvar. En dag vill jag kunna vara här utan medicin, men jag har iaf fast mark under fötterna och har mer nedförsbacke än någonsin tidigare.

Allt jag känner med ragget just nu är. Hon är värd att vänta på. Alla gånger och några gånger till.


Protect yourself, 'cus you'll wreck yourself
In this cold, hard world, so check yourself
You conceal your dreams and you shield yourself
'Til that one kind soul reveals itself