Såg Danskjävelns inlägg om kärlek idag. Jag förstår vad hon menar. Vissa söker kickarna och andra tryggheten, det gäller bara att hitta det läget då du som individ mår som bäst. Jag har lekt och mått dåligt av det för jag lekt på fel sätt. Jag leker när jag mår dåligt och känner mig värdelös. Då gör jag det för att få det bekräftat att jag verkligen inte är något att ha på riktigt.
Jag är inte den lättaste att leva med. Det är jag väl medveten om. Det är svårt att se det fina i en människa när de dåliga sidorna överskuggar, vilket de gör i mitt fall när jag är på det humöret.
Allt jag kan be om är att få veta det då. Jag förstår inte alltid saker som andra tar för självklart. Det handlar inte om elakhet/osäkerhet utan bristande vetskap. Det är därför ärlighet är det viktigaste som finns för mig. Jag har världens största och mest ångestladdade samvete. Jag mår jättedåligt om jag gör någon ledsen, eftersom det i merparten av fallen är helt omedvetet.
Jag är ingen elak människa...jag är bara resultatet av omständigheter där respekt är ett okänt begrepp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar