Träningsvärk

I lördags skulle jag och Mr Gym träna. Mr Gym som gått från ragg till pojkvän (så, nu var det officiellt :-D) ser nu sina möjligheter att forma mig efter sina önskemål. Därför släpade han med mig under hot om våld.

Nej så var det inte alls. Jag var med på det och såg fram emot det. Viss nivå av skräckblandad förtjusning dock. Mr Gym har, vilket jag ingående har studerat, en tämligen vältränad kropp med betydande muskelmassa. Jag jobbar mer med begrepp som fluffig, mjuk, degig...Ser ni konflikten?

Nu blev det Mr Gym + vän som tipsade, coachade och pushade. Som tur var, känner jag idag, tänkte mr Gym ett steg längre och lassade inte på de vikter jag eventuellt klarat av. Jag har så jävla ont i låren och röven.

När jag satt på tåget hem i natt stelnade jag till och fick dra mig upp till stående med hjälp av ryggstödet på stolen framför. Det krävdes ungefär lika mycket vilja att inte skrika rakt ut som det krävdes att tvinga musklerna att vakna.

Personligen gillade jag hur de resonerade:

"OK, hon kommer inte ner utan att tappa balansen...men om vi lägger på mer vikt kommer det naturligt. Hon pressas ner i mattan helt enkelt och blir naturligt rak"