Träning

Jag och S pratade förra våren om att vi skulle vara i vårt livs form när vi fyller 30. Vi kan väl säga att det går sisådär..S blev med barn och tar det här med att äta för två på väldigt stort allvar, särskilt under amningen ;-) inte direkt som hon och jag drar ut och springer...än iaf!

Själv...ja vad är min ursäkt? Att jag är lat? Att det är obeskrivligt tråkigt? Något åt det hållet är det väl.

Grejen är dock den att jag gillar att träna. Jag älskade att köra kickboxning men det var tråkigt att inte ha någon att träna med. Tjejerna gillade inte min aggressiva stil...fick skäll! Fråga E1 hur jag är när jag är på träningshumör. Hon var rätt blå! Har ingen förmåga att känna hur mycket jag tar i tror jag.

Nu har jag då träffat Mr Gym. Han gillar träning. Och kost. Och har tagit sig an sin otränade flickvän och definierar henne som sin adept. Är det inte gulligt så säg? (det finns seriöst en diskussion om mig på internätt där jag har kodnamn adept. Känner mig som en hund på en hundutställning)

Jag är jätteglad för det här. Mr Gym är lite orolig att han eventuellt kan bli lite överenergisk i sina planer för mig. Än så länge är det ingen fara. Även om hans idé om mätning av mängd kroppsfett känns sjukt förnedrande. Lite svårt att få bilden het flickvän att gå ihop med "du består till 25% av fett".

Ikväll eller imorgon kommer jag få första passet...och troligen vad jag ska äta. Ska ju sluta röka helt fram till min födelsedag och jag vet att jag röker mer när jag inte äter. Därför behövs det också. Håååå. Mina cigg.

Gud. Jag kommer bli en fitnessbrud. Hjälp.





Snälla stoppa mig om jag börjar börjar med magtröjor och vara härlig.