Det förflutna

Lyssnar på "gammal" musik. Musik från förr that is.

Musik från gymnasiet, musik från Sundsvall och musik som jag alltid återkommer till.

Jag tänker mycket just nu. Reflekterar över val jag gjort, beslut jag inte vågat fatta, var jag vill och vad jag är mest rädd för.

Just nu är det mycket av det förflutna som känns förlorat. En känsla jag saknar och inte vet var jag ska hitta. Känslan av att gå hem i gryningen en sommarmorgon, barfota, cigg i handen och bara vara.

Jag är alltid på väg någonstans. Det är en del av mig. Det är därför jag kommit dit jag är både i positiv och negativ bemärkelse. I positiv bemärkelse så innebär det att jag sällan ger upp, jag byter bara riktning. Det negativa är att jag sällan känner efter och tänker på vad jag gör.

Jag uppmuntras ofta att leva mer i nuet. Och tro mig. Jag försöker. Det är som om jag kör i 90 på treans växel när alla andra kör i 50. Jag står bredvid och tokvarvar och försöker låta bli att hetsa. Jag blir nog minst lika stressad som de jag försöker låta bli att hetsa.

Jag har inget tålamod. Eller jo, det har jag. Om det handlar om barn eller djur. Vuxna människor blir jag dock galen på. Det handlar om min oförmåga att se gråskalan, min värld är tydligen alldeles för svart/vit har jag fått höra. Jag måste lära mig respektera att människor vill tänka efter och fatta beslut i lugn och ro.

ZzzzzzzZZZZzzz säger jag bara. Blunda och hoppa, du når alltid marken...allt hänger på hur du tacklar landningen.

Och ja jag vet att jag inte är den bästa rådgivaren i det här läget. Min ångest är ett tecken på att jag inte gör rätt för att citera mitt charmiga ex. (sen att han var för dum för att ha ångest är en annan sak)

Visst det är en poäng MEN jag tror jag mest behöver något att rikta min energi mot. Något som tar bort min överskottsenergi och mentalt tröttar ut mig.