Igår pratade jag och min kära A om att vi borde ha rätt lätt att hitta partners. Vi är smarta, roliga, intelligenta, självständiga och våra issues är inget som besvärar någon innan de verkligen känner oss.
Vaaaaarför är det då så att vi hamnar med folk som hopplösa H eller i As fall, galna N2?
Det ska velas, det ska krånglas och det ska vara högst oklart hela tiden. Vad är det för fel med: "jag gillar dig, kan vi testa och se om vi funkar ihop?" varför ska allt vara så jävla seriöst, oseriöst och jobbigt hela tiden?
Jag ska inte ha KKs. Jag vill ha någon som gillar mig för den jag är och vill ligga med mig för att jag är den jag är. Annars mår jag sjukt dåligt.
Jag ska inte heller kompromissa och försöka när jag vet att jag inte kommer klara det. Det slutar med känslor som skadar mer än relationen betalar. Därför är jag jättetydlig från början. Trots detta kan det ta tre månader för någon att komma på sina rätta känslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar