Heteronormen

Jag hatar hela grejen med ett par. Att "par" ska vara den ultimata lyckan för oss människor, att det inte alls finns någon lycka i att vara ensam osv. Självklart ska det vara flicka pojke, så skapade trots allt Gud världen.

Problemet är att jag vill ha det. Jag har köpt det på vissa outgrundliga och ohälsosamma plan. Jag har gått igenom en massa skit för att komma hit men nu är jag klar. Alla tidigare spöken är borta och allt som finns kvar är en ensamhet jag inte sett förut. Det är jag, i mig själv, som ska vänta på att dö. Vem fan vill göra det ensam?

Samtidigt fattar jag inte varför. Av alla par i min närhet finns det ETT som jag ser som det mest solida ever (förlåt alla, men ni vet vilka jag menar...ja, de där som valde att föröka sig. Säger bara stackars Harry, han kommer få svårt att hitta en partner värdig honom)

Jag har fler vänskapsband jag skulle dö utan...det säger en hel del egentligen.

Usch. Nu känns det som om det är fel på mig igen...