Denna bok läser jag när jag får en stund över. Tanken är god och jag förstår vad hon är ute efter, men det går långsamt att läsa eftersom jag finner den otroligt gnällig.
Ja, jag är feminist. Ja jag tror på en könsmaktsordning men samtidigt är det ett visst individuellt ansvar i den här soppan. Är jag medveten om att jag agerar utifrån min könsroll i vissa sammanhang är det mitt ansvar att reflektera över det och bryta det mönstret. Jag kan inte förändra en värld men jag kan försöka handla mer medvetet och påverka min omgivning.
Jag som individ hamnar rätt ofta i konflikt med samhällets syn på kvinnlighet, både gällande utseende och personlighet. Det kan vara skitjobbigt vissa dagar och ofta vill jag bara bli lämnad i fred men nu är det inte så och då får jag försöka lära mig leva med det. Det betyder inte att påhoppen blir lättare eller att jag accepterar dem men däremot kan jag sluta ta det lika personligt och se det som en del av ett samhälle som inte gillar avvikande individer.
I boken pratar hon om övergrepp och att hon inte hoppas att hennes dotter blir söt, för söta flickor blir bara uppmärksammade för sitt utseende. Det håller jag med om till en viss del, men jag tror det mer ligger i självkänslan än utseendet. Jag har många vackra, söta och snygga vänner som inte blir ansatta av äckel på krogen. Personligen har jag aldrig blivit det vad jag kan minnas, ingen rör mig om jag inte gett mitt godkännande. Tyvärr tror jag kulturen indirekt säger att jag är icke-attraktiv om inte farbror Bjarne 45 kommer och tafsar på mig. Omedvetet tror jag många tjejer har köpt det här och låter sig bli kladdade på för att bevisa för sig själv och för andra att de faktiskt är snygga.
Jag jobbar som tjej i en väldigt manlig bransch och visst har det hänt att vissa har ifrågasatt min kompetens utifrån mitt kön men det är väldigt ovanligt. De flesta människor har otroligt nog lämnat 30-talet bakom sig.
Väljer jag att inte höra eventuella kommentarer om mitt kön utan kör mitt race och bevisar att jag vet vad jag pratar om vinner jag två strider i ett. Dels den som handlar om mitt kön men även den som handlar om min kompetens. En person som känner att dennes åsikter är under angrepp lyssnar inte och tar inte tills sig omvärlden.
Vet itne riktigt var jag vill komma, men jag tror att vi som tjejer måste ta på vårt ansvar att säga ifrån för att förändra. Gnäll- och offermentaliteten vinner inga strider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar