The Kinsey report

Flickvännen och jag tittade ikväll på det brittiska tv-programmet "Sexual education"

Jag minns hur jag och E1 tittade på första säsongen för ett gäng år sedan och fascinerades över hur bra det faktiskt var. Det är sexualupplysning som det ska vara, konkret, informativt och icke-dömande.

Målgruppen är ungdomar i första hand, men jag tror det är få personer som inte snappar upp någonting nytt i varje avsnitt. Idag handlade det om hur pojkar påverkas under puberteten. Till deras hjälp hade de fyra helt genomsnittliga män som poserade nakna och visade upp förbud, pung, behåring.

Det mest fantastiska idag var dock att se flickvännens skräckblandade fascination över vad som visades. "that was one ugly looking pung"

Själva programmet fick mig att tänka på "The Kinsey report"

Första gången jag hörde om den var under genusvetenskapen 2002, där den togs upp som ett exempel på forskning som förändrat synen på kvinnan och hennes sexualitet.

Kinsey var zoolog och grundade Kinseyinstitutet, som forskar kring sexualitet, kön och reproduktion Kinsey ansåg att sexualitet är flytande genom livet och det finns både fysiska och psykologiska aspekter. Tex fantasier, åtrå osv.

För att kringgå att definera människor som hetero-, bi- eller homosexuella kategoriserades de utifrån en 8-gradig skala. 0 = du har aldrig haft en sexuell upplevelse med någon av samma kön, oavsett IRL eller enbart i fantasin. 6 = du har enbart haft sexuella upplevelser med någon av , samma kön oavsett IRL eller i fantasin.3 motsvarar att man haft likvärdiga upplevelser av bägge könen och 7 är om man är asexuell, dvs aldrig haft någon sexuell upplevelse.

Fatta hur revolutionerande detta måste ha varit. Undersökningen om män kom -48 och kvinnor -53. Homosexualitet fanns inte på kartan (siffran att 10 % är homosexuella kommer härifrån) och här kommer någon som utöver det pratar om onani, pedofili och mängder av andra tabun. Jag förstår verkligen genomslagskraften och hur den såldes i miljonupplagor, både i USA men även utomlands.

Studien fick kritik eftersom den dels grundades på fångar och manliga prostituerade men även för att det skedde på frivillig basis. Tankegångarna var att personer som frivilligt vill prata om sin sexualitet är mer benägna att vara sexuellt frisinnande.

 I en ompublicering -79 av Kinseys efterträdare visar dock att resultaten blir likvärdiga även utan den felkällan. Humor.