Grus i skon

Ex är en fascinerande historia.

Hur kommer det sig att det är så lätt att gå från "mitt livs kärlek" till "OMG. Jag måste ha varit full. Hela tiden"?

Och vad får ett ex att sticka ut ur mängden? Självklart påverkar längden på relationen men utöver det? Två av mina ex har försvunnit helt ur mitt liv och lämnat en hanterbar mängd irritation kvar. Två ex finns kvar och har blivit nära vänner.

Var och varannan vecka messar/pratar jag med F. Hans tjej brukar likna vår relation med en den mellan syskon. Vi pratar om allt mellan himmel och jord. Han är en fast punkt och någon jag litar förbehållslöst på. Vilket är rätt märkligt med tanke på allt vi gått igenom tillsammans. Alla svek, sårade känslor, feltänk och dumheter stärkte bandet mellan oss, istället för att stjälpa oss. Det tog en jäkla tid, men idag vet jag att vad jag har i honom och han vet vad han har i mig.

Jag tror att det handlar äkta känslor. Hur sårad jag än blev av F visade han alltid att han brydde sig om mig. Ibland mer än han borde. De två försvunna exen har det gemensamt, de kunde inte sätta sig in i någon annans känslor och blev därigenom oförmögna att hantera situationen. Det gör ont att göra slut och det gör ont att bli dumpad. Att i det läget lägga skulden på mig och avsäga det egna ansvaret är bortom löjligt.

Självklart är man inte mogen när ens kärlek drar. Självklart är man sårad, förbannad, irriterad, besviken osv men det betyder inte att den som drar är en värdelös människa. Känslor går inte att kontrollera och det är bådas ansvar att få relationen att fungera. På samma vis som det är bådas fel att relationen tar slut.

Jag har suttit i bägge sitsarna och ingen är särskilt skön. Och definitivt inte smickrande. Ordvalen, bitterheten, känslostormarna...oh yes, rationell och mysig som en tornado inomhus. Jag HOPPAS att jag dragit lärdom av det jag gått igenom. Jag hoppas jag blivit bättre på att känna vad jag känner och att jag dessutom kan sätta ord på känslorna. Om inte annat är jag skitbra på att bli arg numera. Och att våga säga vad jag vill. Däremot suger jag fortfarande på att visa lycka. Men skam den som ger sig.