Grubblerigrubblera

Ligger i soffan och lyssnar på denna:



(min klasskompis har vissa guldkorn i sin musikstil)

Hade tenta i Sjukgymnastik 2 idag. Blev godkänd. Väldigt skönt, var lite orolig på eftermiddagen eftersom det kändes som om teoridelen gick åt helvete. Den oron drog igång hjärnan och ångestklumpen i magen. Jag vet inte hur jag ska handskas med hjärnan för att det inte ska bli så. Känner mig så värdelös och tvekar på min egen förmåga vid små små uppförsbackar.

Skulle ha åkt till ki Solna och lyssnat på föredrag om utlandsstudier, men jag åkte hem och styrde upp tvätten istället. Sen hälsade jag på mitt ragg på hennes jobb. Alltså, hon är stört snygg och fantastiskt rolig. Jag har aldrig träffat någon som henne tidigare. Känslan är...speciell. Helt klart.

Var på yoga och tänkte det skulle göra nytta men det gick väl så där. Hjärnan skaver och protesterar. Misstänker att det kan vara sömnbrist. Ragget sov här natten som var, natten fredag till lördag och natten lördag till söndag. Vi ligger vakna och pratar som två 16-åringar om allt och inget.

Det värsta är nog att hon ger mig en känsla av att ha en plats. Att vara OK. Att höra hemma i ett sammanhang. Vilket i sig är mer än fantastiskt för någon som mig, som alltid slagits mot världen för att få rätten att vara den jag är. Skräcken ligger i att förstöra det här. Att få känslan och sedan förlora den...Flyktinstinkterna vaknar och känslan av "gå innan du faller för hårt, du vet ju att det här inte är för sådana som dig"

Fick ett mess från ragget efter yogan. Du vet den där typen av ord som går direkt in i hjärtat på mig och gör mig mållös/handfallen/rädd/lycklig/förtvivlad...

"Jag vill ha dig "annorlunda" om annorlunda innebär allt som är du"