Pratat massor med en vän idag. Om att tappa kontrollen. Att göra det och förlora greppet om rätt och fel. Att göra de jag älskar ledsna. Att hata sig själv lite mer.
Jag har nog sovit den tiden jag inte varit i skolan från och med i måndags tills nu. Hela onsdagen spenderades i sängen.
Jag blir så utslagen numera när jag tappar fotfästet. Det gör mig rädd. Tankarna som skrämmer mest är de kring att jag en dag inte kommer orka upp, att jag en dag kommer vara den som ligger kvar och skiter i allt.
Ynk ynk. Gnäll gnäll.
Pratade med min läkare om hur jag mår, vad som hänt och vad hon tycker jag ska göra. Hon hoppas att jag mår bättre med tiden eftersom det annars innebär att jag måste byta medicin. Ny medicin innebär at jag måste trappa ner på den jag äter nu för att sedan sätta in den nya. Det betyder att jag måste må sämre för att må bättre.
Jag ska vänta till nästa vecka. Då ringer hon mig och kollar läget.
En annan lösning är remeron som tillägg till min citalopram. Grejen med det är att jag då kommer gå upp i vikt. Visst, det kanske är bättre än att må dåligt men samtidigt är det inte vad jag behöver just nu känner jag.
Jag är så trött. Ja, det handlar om val och det är mitt eget ansvar men jag verkar vara så jävla oförmögen att tänka efter. Jag fattar inte vad det handlar om. Andra fattar ett dumt beslut en gång. Jag fattar 12 dumma beslut 12 gånger. Min psykolog pratade om att jag ska lära mig att acceptera att det blir fel ibland och därifrån gå vidare...men jag fattar inte hur det ska fungera eftersom jag inte verkar fatta VARFÖR jag har ett sådant jäkla behov av att ställa till trassel för mig själv och dessutom göra de jag sätter främst illa.
Jag vill sluta vara så här. Jag vill vara som man ska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar