Utan att kolla skulle jag dock inte ha sett det här;
Inte alls hemskt, faktiskt trevligt om än lite sorgligt. Det tog slut för ett tag sedan utan att ha setts öga mot öga. Ingen skuld åt endera hållet, utan ett konstaterande av verkligheten. Skiljas åt som vänner med lärdomar inför framtiden. Känns bra
Det är bra att det känns bra. Det är viktigt för mig. Samtidigt saknar jag dig. Du är bra.
Ibland vill jag bara bli så jävla arg. Varför ska min uppfuckade jävla barndom alltid komma in och ställa till problem? Varför tar det aldrig slut...?
Men jag blir inte arg. För det hjälper inte. Det är som att kräva sommar året om. Fungerar bara inte så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar