Pokal

Jag jobbar på ett väldigt amerikanskt företag. Vi mäts ur alla möjliga vinklar, typ antal samtal, antal bokade möten och antal tjänade kronor.

Under året är det tre kvartalsfester och en kick off. På kvartalsfesterna koras kvartalets bästa säljare. Allt det här är ju för att sporra oss att prestera mer. Ehm.

Sammanfattningsvis kan vi säga att jag inte är riktigt down with it som man säger. Vilket min chef mycket väl vet.

Innan mötet gick det ut en lista över säljarnas prestationer under Q1. Min chef var med på listan trots att han är chef, de brukar nämligen vara utom tävlan. Det betydde att jag var tvåa. Pust sa jag.

Döm om min förvåning när jag sitter vid bordet, lite halvlullig och hör hur vårt bolags bästa säljare ska nomineras och konferenciern nämner att det är kul att tillbehör går så bra. Första tanken var "ehm, men det är ju bara JAG som säljer sådant. Nu är något fel....FAN OCKSÅ!"

Jag vänder mig mot chefen som ser överlycklig ut. "HAHAHAH åååh vad du åkte dit nu hjärtat"

Nu kommer vi till det riktigt roliga. Jag reser mig upp för att gå till scenen och ta emot priset. Jag går då en liten omväg för att slippa trycka min stora röv förbi vissa personer. Chefens spontana tanke var dock: "FAAAAN HON DRAR"

Tydligen hade han haft ett helvete att hitta en bild på mig och funderat på att ringa A eller C för att be om deras hjälp. Jag tackar gud att detta inte skedde.

Nu har jag en pokal. Jättefin. Ehm.