At må dåligt kan bli en ovana.
Jag har haft mina skäl till att må som jag mått. Ibland har jag gått under av ledsenhet, ibland har jag bara varit helt tom och ibland har jag varit glad.
Idag har pendlingarna börjat plana ut. Jag har dock långt kvar och risken för återfall kommer alltid finnas, men nu vet jag att det går över.
Nu har dock en ny konstig känsla dykt upp. Hur mår jag bra? Hur låter jag mig själv göra det? Tidigare har allt varit svart, grått, svart, ljust, svart. Plötsligt är läget OK och jag har ingen aning om hur jag ska handskas med det.
Jag trodde det skulle bli enklare när jag "mår bra". Jag hade en vision om att jag skulle vara harmonisk, träffa en harmonisk och rar person och bara fluffa runt i det här okej-stadiet men det är ju skitsvårt. Jag är ju fortfarande samma bittra, dampiga, trasiga lilla mongo som jag alltid varit. Det är bara att vissa sår börjat dra ihop sig och orsakar en förändring inom mig. Den förändringen har jag inte koll på. Undrar vad som händer med mig...Kanske vaknar jag upp en dag och är HÄRLIG. Fy fan. Dör hellre.
Vad ska jag skylla på nu om jag inte kan skylla på "jag mår dååååligt"? Jag tror en passande grej kommer vara "jag är fet". (testade ett par jeans i helgen. så inte OK passform)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar