Svart hål

Jag mår skit just nu. Det är därför jag lämnade Stockholm över helgen, behövde komma bort.

Lite otacksam gäst känner jag. Sover inget, gråter och är grinig. Ascharmig. Om jag inte har mina maniska utbrott då jag dör av tristess om inte miljarder saker händer samtidigt. Ovanpå detta känns det som jag är galet i vägen och att jag hade önskat att det framkom innan jag kom hit så jag fick bestämma själv om jag orkade med det eller ej. Tro mig, jag är ingen kärleksfull varelse just nu, tålamod som en grävling känns det som.

Jag vet inte varför det blev så svart, eller jo det gör jag väl. Det är min känsla av utanförskap som gör det. Den förstärks av vissa motgångar. Motgångar som egentligen inte betyder något i sig utan mer understryker det jag redan vet. Jag är bara så jävla ensam. Ensam på det där viset som jag inte vet hur jag botar. Mina underbara bästigaste vänner hjälper inte.

Jag blir så här när jag inte jobbar. Jag måste hålla huvudet bizzy för att inte snurra in mig i tankar som det inte finns svar på tror jag.

Skjut mig. Tack på förhand. Hoppas gravölet smakar.