Ringde chef-leverantören idag för rådgivning angående arbetsplatsval. Han har dels jobbat med mig, dels är han säljare ut i fingerspetsarna och har ett grymt omdöme.
Ringer via växeln, surrar lite (jag är känd som jordens mest pratsamma kund. Pfft! Vill bara få lite skvaller jöh) och ber sen om chefen. Telefontystnad, lur som lyfts, sen:
-BAAAAAAAAAAABY, är det DU som ringer!
Han sa:
1. Inom dig bor en stor säljhora
2. Döm inte innehållet efter utsidan.
3. Du är duktig, var inte feg.
4. Att jag ska komma ner med en back öl och få höra om hans mödosamma strävan som småföretagare i Sverige (jo tack, fyra BMW, 1 Audi, megahus..joråsåattvahetere, vatten och bröd)
Jag bah:
Meeeeen jag veeeeet iiiiinteeee. Jag är ju coooool och inte slemmig.
Men han har rätt. Klarar jag den skolan är jag redo för allt.
Prestationsångest big time bara. Alla säger att jag är grym, men jag har aldrig försökt på riktig så hur fan vet de det?!
kalla det inituation..(tror jag det stavas..?) Men sen är det väl upp till dig att bevisa motsatsen eller så kommer vi att le och säga: Vad var det vi sa... ;)
SvaraRaderaSkämt åsido. Ibland ska man göra saker man kanske inte riktigt vågar eller vet om man klarar. Hur ska man annars komma vidare i livet? Ja, man är livrädd och skakig. Det är därför man har vänner som man kan hålla i handen.
Oavsett vad så kommer du att gå igenom det hela och på andra sidan har du lärt dig mer om dig själv, din förmåga och vad du vill. Så jag säger att det är en win-win situation. Du har ju dessutom alltid PA att falla tillbaka på.
Visst är det inte mer än så att jag måste försöka. Problemet är att jag brukar undvika att hamna i lägen där jag ska bevisa saker. Jag är lat + bekväm...
SvaraRadera