tills jag fyller 29 år.
Snart lämnar jag 20-någonting bakom mig.
Jag har inte åldersnoja, den har försvunnit. Mycket för att jag gör som jag vill och att min omvärld (läs familj) har lärt sig att leva med det.
Däremot är det stora steg som tas i min närhet. Giftemål och barn. Var är jag i detta? Troligen ingenstans och överallt.
Jag tror jag har fått ordning på allt, men så rinner något ur händerna och ett skede jag inte alls tänkt mig ramlar över mig. Jag sa upp mig med en sanning och kanske kommer hamna någonstans med en annan sanning.
Det jag har lärt mig sen i april är att jag ska tycka om mig själv. Det går faktiskt rätt bra. Allt dåligt människor säger om mig behöver inte vara sant och det gör inte allt bra människor säger om mig mindre sant.
Jag är faktiskt unik. Jag kan saker ingen annan kan och det är fan sant. Inte alla som har förmågan att få världens bästa och mest lojala vänner. Inte alla som får jobb genom kontakter de förtjänat på egen hand.
2011 i New York people. Ala som kan och vill följer med på shopping och sightseeing.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar