E1 kallar mig grisen (lite beroende på att min mor säger att jag har grisögon och att jag har lite stökigt kring mig, dvs lortgris) och jag kallar henne katten.
Gulligt värre.
Det roliga är att namnet kommer sig av att hon är en egensinnig dam som förutsätter att man kliar henne i håret på hennes premisser, dvs heeela tiden och då rinner saliven ur munnen på henne. Jämför med en katt som går på kattmynta.
Nu jobbar jag och på min arbetsplats finns Sanna. Hon är en korsning maine coon och perser, jättefin. När jag kommer på morgonen sätter hon sig på armstödet till fåtöljen och förväntar sig lite gos. Nu trodde jag hon var klar, jag hade lagt boken på bordet och skulle kolla mobilen. I ögonvrån ner jag en katt som sätter sig på bordet, tar fram tassen och helt sonika puttar ner boken på golvet. Vi var helt enkelt inte klara med varandra.
I övrigt är hon jättelik min kisse Eskil. Nu får jag ont i hjärtat. Han är världens goshög. Fan att jag är allergisk. Annars hade han fått väcka mig 0500 varje morgon genom att stå i solarplexus med alla sina sju kg och bli gosad med.
Gud...jag är verkligen deprimerad efter H, annars hade jag inte varit så kärleksfull så här tidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar