Kära Liten

Nu får du faktiskt komma ut. Jag och J har slagit vad, du måste visa vad du har mellan benen. Äran står på spel. Vår, inte din. Men är du inte en pojke kommer jag blänga på dig under vår första tid tillsammans.

Jag föreslog att de skulle muta ut dig med chips, det hade garanterat fungerat på modern. Din mor muttrade något om att du är en baby och bara kommer äta bröstmjölk. Jag tror din mor bara är sur för all uppmärksamhet du får.

Du är efterlängtad Liten. Du kommer hamna hos världens bästa föräldrar. Sen kommer jag och morbror också finnas där. Kanske inte lika bra, men väldigt underhållande. Jag är den som retas och morbror är den som kommer köpa alldeles för stora och dyra saker till dig.

Du kommer även ha morfar och mormor. De får du och jag dela på, var inte snål och ta allt fokus framöver. Jag behöver också synas och höras hos dem. Samt få massa mat. Jag kan stå för ätandet ett par år så kan de ge dig magpruttar. Det vill jag verkligen inte ha, det blir så förnedrande när man kommit upp i åldern. Babyhull är inte läckert efter att man lämnat babyåren.

Jag lovar att du aldrig kommer få mjuka paket av mig. När du vill ha mjuka paket, dvs när du är en lång jobbig irriterande tonåring med attitydsproblem (det här kräver dock att jag får lite delaktighet i din uppfostran, vilket jag tror din pappa är tveksam till. Din mor är tveksam till det mesta jag kommer på) får du pengar istället. Eller nyttiga saker, som kastruller och stekpannor.

Jag kanske kommer se lite rädd ut i början, men det är bara för att jag inte vet vad jag ska göra med kottar. Charma mig med ett tandlöst leende så kanske vi kan jobba på det tillsammans.

Kom ut nu. Dina presenter väntar.