Relationer

Intressant att A och jag blev ett vi i tidigare. Hmm.

Nåja. Igår var det humor när A illustrerade hennes spontana reaktion när en vän av hankön hade misstolkat hennes signaler och ville ägna sig åt lite läpptango klockan 02:45 (ingenting får en kvinna att känna sig mer speciell än ett ÄKTA kvart i tre ragg)

"NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ" Enligt källor blev det lite stelt efter detta. Jag undrar varför.

Varför är det så att personer som du ser som en vän envisas med att bli kär i dig? Särskilt män. Min taktikt har sedan gymnasiet varit att ignorera. Det fungerar rätt OK, ibland brukar jag få utskällningar för att jag inte tänker på personens känslor. Men tänker jag på personens känslor får de någon vriden bekräftelse av att jag faktiskt eventuellt möjligen är intresserad. Been there done that.

OCH VARFÖR SKA DE ALLTID VARA FULA?! När ska de heta, sexiga, smarta och roliga kompisarna bli sugna på att ligga lite? Går det emot Darwin?