Älskade pappa

Jag har, som de flesta andra, en far. Han är min idol. Hade jag inte haft honom under min uppväxt hade jag nog blivit lite mindre normal än vad som sitter här i dagsläget (haha kära vänner som är tveksamma till detta)

Igår råkade jag komma ut för honom. Fast helt klart blev det väl inte, jag är ju inget glasklart som bög eller flata utan ramlar runt där i mitten. Just nu är jag dock hetero (nöjd E1?!)

Konversationen går till som följer:

Jag: E1's tjej har kanske svininfluensan
Mor: Jaha, har du också fått det då?
Jag: Ehm...nej.
Far: Har E1 en dotter?
Jag: Hahah nej. Men en flickvän.
Far: Ibland känns det som om du bara umgås med sådana där.
Jag: Ja, jag kanske känner samhörighet med dem.
Far: Jasså?
Jag: Du har aldrig tänk på att jag kanske är "en sådan"
Far: Nej, faktiskt inte. Så du är i garderoben?
Jag: Tolkningsfråga, delvis skulle jag nog säga
Far: HAHAHAHA vad gör du där inne?

Det här är mannen som får en blindtarmsinflammtion vid 74 års ålder, ligger på britsen och sjuksyrran kommer in:

Syster: Jag ska ta blodtrycket
Far: Jaha!
Syster: SÅ spänn nu armen
Far: Det är inte den du vill ha hård ^^

Lite lik honom är jag kanske...