Jul jul, strålande jul

Hemma hos föräldrarna. Har det väldigt skönt, behöver inte tänka på något. Får mat, dryck och godis serverat.

Jag grubblar dock väldigt mycket över annat i livet. Framtid, barn, jobb, drömmar och så vidare. Startade ett företag i veckan, har specificerat det som "konsult inom friskvård" så jag kan vara PT, massör, kostrådgivare eller något annat jag kan vränga till under den titeln.

Relationsmässigt har jag nog gett upp lite. Visst jag är inte mina syskon, men ändå är det tre personer +30 som kommer hem till jul. Samtliga utan partner och barn. (Ingen har ens varit i en seriös relation som varat längre än 3-4 år.)

Det kanske är något med vår hemmiljö som gjort oss sådana, vem vet egentligen. Kanske är det bara slumpen.

Jag har iaf bestämt mig för att skaffa barn ensam och satsa på det jag tycker är viktigast just nu, skola, karriär och resor. A är en fantastisk person och jag älskar henne djupt men sakta kryper insikten fram. Vi är på väg åt så skilda håll att våra vägar inte ens löper i närheten av parallellt. Hon vet inte var hon vill, jag har ett slutmål. Jag vet vilka delsteg jag ska försöka mig på för att nå mitt mål, A famlar i mörkret.¨

Kan ibland tänka "men om hon träffar någon som är i samma skede och går vidare med den personen?", hur skulle det må mig att må/känna?

Svaret på det kan jag väl aldrig veta exakt innan en sådan situation uppstår men första tanken är självklart "Va' faaaanhaaan" men samtidigt tänker/känner jag "vad skönt, då kan de skaka rumpa nätterna igenom utan att bry sig om en morgondag, då kan de upptäcka saker jag redan blivit för fast i formen för och sedan kanske A finner den ro hon letar efter."

Självklart drömmer jag fortfarande om en framtid med A. Det kommer jag göra länge, hon är min knight in shining armor och kärlek som har förändrat min syn på min egen förmåga mest. Nu börjar det dock gå över i en mer resignerad fas, där jag helt enkelt inte orkar behöva bry mig om saker som inte rör min strävan.

Livet är märkligt och jag hoppas det fortsätter vara det. Just nu vill jag dock mest komma vidare och uppleva något annat än kärlekssorg.