Jag kämpar med att lägga A bakom mig. Kan väl inte direkt påstå det går som en dans. Känns mest märkligt att jag ens försöker.
Ni vet killen med stenen? Sisyfos? Han hamnar i dödsriket och hans straff blir att rulla en stor sten uppför ett brant berg. När han nästan är vid toppen rullar stenen ner igen. Detta är ett omöjligt uppdrag alltså. Hence the straff så att säga.
Just nu är jag Sisyfos. Jag gör verkligen allt för att komma vidare. Raderar henne från sociala medier, aktiverar mig, försöker mig på att dejta andra...och visst. Jag fattar också att det kommer ta tid men när jag nästan börjar böla på toaletten när jag inser att ett av skälen till att jag använder en specifik deo är för att hon tycker om doften.
ja. Jag kan kasta deon. Ja. Jag kan radera alla foton, städa bort allt jag förknippar med henne...och det kanske till slut blir det enda alternativet. ..just nu är det bara så jävla tomt.
"Åh, det här ska jag berätta för henne. " "Undrar om hon vill käka där med mig?" "Jag skulle bara vilja somna med hennes armar om mig."
Sedan *bitch slap* och jag är tillbaka på banan. Hon är inte där
I hear ya :(
SvaraRaderaFast ni har ett bra break (om det nu finns såna, kanske mer olika nivåer i helvetet) så tror jag att cold turkey är det mest skonsamma sättet i längden. Du behöver inte omvärdera henne som person, utan relationen. Sen vet vi aldrig vad som händer, allt vi har är nu och det må suga rövpung så det enda vi kan göra är att försöka minska lidandet i nuet.
Jag har kastat saker, raderat bilder, sparat vissa som får komma fram när jag är redo. Den vägen fungerar för mig men skiljer man sig inte från ett empatilöst psykfall så kanske det finns andra vägar. Där doften kan vara en påminnelse om något vackert under tiden smärtan avtar. Gör vad som känns sant och rätt för dig, vad har fungerat tidigare och vad är skillnad nu mot då?
Viktigast är att bara vara snäll mot dig, gör saker när du är redo för dem och låt varenda tanke i ditt huvud komma fram så du kan läka ordentligt. Gråt på toaletten! En dag kanske hon finns där igen, på vilket sätt går inte att förutspå men är det inte hon så är det någon annan. Du vet det, jag vet det...man orkar bara inte leva med det som tröst för i nuläget betyder det bara sorg.
Puss och kram/E1