En sak med livet jag verkligen inte gillar är att det aldrig kan flyta mer än en två månader i följd. Sedan sker något som sparkar av mig från the easy track.
Som nu.
Jag missade min deadline till ett examinationsseminarium med typ sju minuter. Därför fick jag hänga på rest-seminariet. Som jag kuggar.
Får jag komplettera? Nej.
Får jag en chans till? Nej.
Bedöms vi annorlunda än de som deltog vid ordinarie tillfället? Jajmän!
Nu riskerar jag att vara tvungen att vänta med nästa praktik tills hösten och därmed hamna efter en temrin. Skitskoj. NOT.
Förhoppningsvis lyckas jag få igenom min ansökan om undantag och får plugga nästa termin i enlighet med studieplanen.
Sedan är det slut mellan mig och flickvännen. På riktigt denna gång.
Vi har haft en bra höst men bit för bit har vi på varsitt håll insett att det inte funkar längre. Hon är inte i det fysiska och psykiska skick som krävs för att vara i en relation som ger någonting.
Det gör skitont och jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Jag älskar henne och allt hon är och står för. Hon är en god, kärleksfull och empatisk individ som är vacker från insidan till utsidan. Jag vill helst av allt stoppa henne i fickan och behålla henne där tills hon kommit på fötter igen.
Just nu är jag i det läget att jag rationellt vet att jag behöver klippa banden. Emotionellt är det en annan sak. Allt jag vill är att hålla om henne och somna med hennes doft runt mig.
Jag väljer att sammanfatta det hela med att livet suger. Purjo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar