Jag hade ett bittert utbrott häromdagen. E2 fick vara den som tog emot mitt "resonerande".
Hur kommer det sig att alla mina ex befinner sig i fungerande relationer? De är sambos, de är förlovade eller gifta. Jag, däremot, verkar samla på människor som behöver lagas. När de väl har blivit lagade eller insett saker, då är de inte någon för mig längre.
Det här är surt. E2 kallade mina relationer för destruktiva och hon har säkert rätt. Men hur gör man annars? Inte som att jag sätter mig och LETAR efter någon att ta hand om. Det bara blir så. Eller som med E1, där vi försökte göra annorlunda och bli ihop med en annan typ än den normala. Problemet då var att vi höll på att döda varandra istället. Hååå. Aldrig blir det bra.
Mr Gym och jag har pratat. Massor. Han har berättat och förklarat. Han har sagt och visat att han förstått allt det där jag längtat efter. Han har insett vilka saker som gjorde att det tog slut och klandrar mig inte längre. Han är inte ens en martyr utan förstår verkligen vad som hände.
Nu ligger jag här och saknar honom. Saknar hans kramar, att prata med honom och allt det fina och bra vi hade.
Jag vill bara ha någon som jag älskar och som älskar mig. Varför är det så svårt för mig?
Jag tycker du är orättvis mot dig själv nu och väldigt svart/vit. Just i detta nu är det så att andra har fungerande liv, men det var inte så för ett år sedan, vem vet hur det är om ett år eller om tio. Allt är i rörelse och ständigt föränderligt vilket du är det ultimata beviset för. Du har all rätt att vara ledsen men inte vara så hård mot dig själv, för jag upplever det som att det är det stora problemet; enligt dig så ska man inte älska/tycka om dig, gör man det så ska det vara svårt. Det har du förändrats mycket med, men du är fortfarande lika tuff mot dig själv.
SvaraRaderaDet är ju väldigt lätt att prata och resonera om andra, men som en insatt person med erfarenhet av kärleksdrama MED DIG så är sanningen att du är en väldigt lätt person att älska. Det är det lättaste med dig. Sen luktar du gott, det räcker för vissa! ;D
Ps. Jag var tjock och tjej, då fungerar det definitivt inte...
<3
SvaraRaderaTack. Jag behöver höra det där ibland. Jag tror jag glömmer det när jag hamnar i situationer när mönster upprepas. När jag ser att saker återigen rasar, trots att jag verkligen försökte göra annorlunda. Det känns som ett jävla korthus som alla andra fattat och är inne på våning 6 medan jag fortfarande sitter med de två första korten och inte fattar hur jag ska få dem att stå.
Skräp säger jag!
P.s Det stämmer. Samt att jag är Homer.